Den hysteriska vinden håller i sig här i Bariloche i Argentina, men i dag har det blivit en smula varmare i luften. Därför passade det bra med en liten minivandring i de nästan smärtsamt vackra omgivningarna.
Hotel Llao Llao ligger med utsikt över bergen, vattnet och golfbanan.
Det första jag passerar, bara några 100 meter från huset jag bor i, är det legendariska hotellet Llao Llao (www.llaollao.com) – som av någon anledning uttalas som den kinesiska hundrasen chow-chow. Hotellet började byggas redan 1934 av arkitekten Alejandro Bustillo och har levt igenom många olika faser. Det var till och med helt stängt under 15 år innan det renoverades och öppnades igen i början av 2000-talet. Nu anses det vara ett av Argentinas absolut bästa hotell. Ett av dragplåstren på hotellet är golfbanan som måste vara en av de vackraste i världen. Jag har dock inte sett en enda människa som spelar där (förutom ett par som gjorde sitt bästa för att hacka bort gräset på banan utan att någonsin få iväg bollen mer än 20 meter) men det kan ju möjligen bero på stormvindarna.
Utsikten från berget Llao Llao.
Efter golfbanan kommer man in i Parque Muncipal Llao Llao och på stigen som leder upp till toppen Cerro Llao Llao på 1056 meters höjd. Det är ingen särskilt ansträngande vandring och de 3 kilometrarna med runt 300 meters höjdskillnad tar en dryg timme. Väl uppe på toppen är utsikten helt otrolig!
Millaqueo ska jag försöka besöka.
Jag väljer en annan väg tillbaka från toppen och passerar då på håll en annan skapelse av samme arkitekt som byggde hotell Llao Llao. Det är en lodge som ligger precis i vattenbrynet i ett ganska ödsligt område och som idag kallas Millaqueo (www.millaqueo.com). När jag kommit hem kan jag inte låta bli att kolla upp Millaqueo på internet. Jag inser då att jag måste ta mig hit för att titta närmare på den! Det ser makalöst läckert ut.
