Många av de små gårdarna intill Route 19 har fortfarande aktiva jordbruk.
Från den nästan 40-gradiga värmen i Milano är det skönt att styra bilen norrut med schweiziska Grindelwald (www.grindelwald.swiss) som slutstation på GPS:en. Att det sedan ska bli nästan lika varmt i Grindelwald är inte riktigt med i beräkningen.
Resan tar normalt sett drygt fyra timmar, men blir betydligt roligare om du lägger till en sträcka längs Lago di Comos strand samt lämnar motorvägen strax norr om den 17 km långa Sankt Gotthardstunneln och tar väg 19 västerut.
Passa på att äta lunch vid Lago di Como.
Om du passerar Lago di Como någonstans kring lunchtid skulle jag förslå att du förlägger näringsintaget till någon av de härliga restauranger som finns på sjöns västra strand. Då kan du passa på att njuta av utsikten och italienska krogpriser innan anländer till Schweiz där priserna är like utmanande som bergsklättringen.
Efter Lago di Como kör du över den nästan omärkliga gränsen till Schweiz. Här ska du passa på att så snabbt som möjligt köpa en Vignette. Den finns på bensinmackarna, kostar 40 schweizerfranc och ger dig tillstånd att köra på motorvägarna under ett år.
Route 19 är stängd under vinterhalvåret.
Den lilla ”genvägen” via Route 19 genom bergen är makalöst vacker och det är förvånansvärt lite trafik här, vi möter mest sportbilar och motorcyklar vars förare njuter av den kurviga vägen. Vägen, som på sina ställen är väldigt exponerad för höjden, med branta stup precis vid vägkanten, tar dig upp genom passet i Oberalp. Det ligger på drygt 2 000 meters höjd och är normalt sett stängt ungefär halva året. Från passet går det nerför igen innan det är dags för uppåtfärd från Interlaken.
Att komma upp till Grindelwald är som att stiga in i en sagobok. Här finns traditionella alpgårdar och böljande gröna alpängar där kossor med klockor runt halsen betar precis som de gjort i 100-tals år, men precis söder om byn höjer sig också berget Eigers grymma nordvägg (Nordwand), som är en av de svåraste klätterutmaningarna i Europa. Det är ingen slump att det tyska smeknamnet på väggen är ”Mordvand”. Sedan första bestigningen på 1930-talet har ett 70-tal klättrare omkommit under bestigningen.
