I ärlighetens namn var det inte mycket kvar av teatern i Pompei, men den har återuppbyggts för att visa hur den såg ut.
Lite lätt mulet väder banar väg för ytterligare en dag i massturismens spår. Vi sätter av mot Pompei (www.pompeiisites.org).
Vägen dit är lättfunnen men tar sin tid. Först en tio minuters promenad till busshållplatsen – på vägen köper vi bussbiljetter till Sorrento för 3,80 €. Det är alltid enklast att köpa biljetterna i förväg hos tobakshandlaren, men vid tidsnöd går det bra att köpa av busschauffören för några cent mer.
Bussarna (klicka här för tidtabell) går ungefär en gång i timmen och det tar en timme in till slutstationen som praktiskt nog ligger precis vid pendeltåget in till Neapel. Ungefär halvvägs på linjen med det hysteriskt skramliga och nerklottrade tåget ligger Pompei (en t.o.r mellan Sorrento och Pompei kostar 3,90 €).
Stationen ligger mittemot stora entrén. Inträdet kostar 10 € och sedan får man lägga upp ytterligare 10 € om man vill gå med på en guidad tur som tar cirka två timmar. En privat tur kostar 103 €.
En del av väggmålningarna är häpnadsväckande väl bevarade.
I Sverige är vi ju vana vid en viss pedagogik när man går på museum av olika slag. Det saknas tyvärr helt här. Du får en karta (men tro inte att den delas ut där du köper biljetten, istället måste du ta biljetten och gå till en undanskymd lucka där kartan delas ut, ungefär som det var att handla på sovjetiska varuhus) med ett 50-tal punkter utmärkta och till den ett litet häfte som beskriver just den punkten. Tyvärr ger det ingen översikt om vilken typ av stad Pompei var. Orkar man går runt på en guidad tur ger detta givetvis otroligt mycket mer. Och guiderna är duktiga, det är det ingen tvekan om, det är väl snarare de guidade som kan bli en smula påfrestande. En av grupperna (bestående i huvudsak av amerikaner) vi studerade var surmulet ointresserad tills guiden förklarade att det fanns 890 butiker av olika slag i Pompei, då vaknade åtminstone de äldre damerna till liv – ”like a great shopping mall!”.
Efter en returresa samma väg gick vi på trötta fötter ut för att få i oss lite middagsmat. Saraceno d´Oro (www.saracenodoro.it, Via Pasitea 25, 089-81 20 50) lockade med den oslagbara devisen ”This is not a tourist trap, there is no live music and no view – just good food”. Tja, maten var OK, men inte mer. Kan möjligen ha berott på att vi var lite för trötta för att uppskatta det vi fick, vi var dock väldigt glada att slippa den levande musiken…
