Ungefär 12 miljoner ton salt har brutits i gruvan.
Söndagsmorgonen var perfekt för en lite längre cykeltur efter floden Salzach, som är den flod man transporterade salt på ända tills järnvägen tog över för drygt 100 år sedan. Ett etappmål blev den lilla staden Hallein där det salt som gett Salzburg dess namn (och rikedom) bröts. I Hallein finns två intressanta sevärdheter, som båda kretsar kring saltet. Ett är Salzwelten (www.salzwelten.at) som är ett museum kring den nu nedlagda saltgruvan som har 13 kilometer gångar som är möjliga att gå i. Brytningen i området startades av kelterna för runt 2600 år sedan, hade sedan ett långt uppehåll och startade igen på 1100-talet, den brytningen fortsatte sedan ända till 1989!
Keltenmuseums nya lokaler ligger precis invid floden.
Den andra attraktionen i Hallein är Keltenmuseum (www.keltenmuseum.at) , som etablerades redan i slutet av 1800-talet och bland annat innehåller en rad häpnadsväckande gravfynd som gjorts i keltiska gravar och visar vilket enormt välstånd som saltet förde med sig. Det är ingen slump att det kallas ”det vita guldet”.
Bayerska kor är det gott om efter småvägarna.
Efter saltutflykten var det dags för mig att dra mig vidare mot München för återfärd till Sydafrika via Sverige. För att göra resan lite roligare (det är inte mer än knappt 20 mil mellan Salzburg och München) gav jag Google Maps (jag har slutat använda separat GPS i Europa) order om att ta kortaste vägen. Det är ett otroligt kul sätt att färdas om man har tiden. Ibland tror man att man ska hamna på någons gårdsplan, men det visar sig att det alltid finns en väg ut. Jag har däremot inte sett så mycket kor på väldigt länge.
