För ett par dagar sedan lämnade vi Saigon, men jag måste passa på att berätta lite mer om denna häftiga 10-miljonersstad innan jag släpper den för denna gång.
Att bli plåtad med Fåret Shaun utanför Hotel Continental var en stpr grej för många Saigonbor.
Fredagen före julafton åkte vi in till området kring Saigons Operahus i distrikt 1 där det finns en hel del läckra hus. Här ligger också en trave flotta hotell och de vanliga superlyxaffärerna. Just före jul är det tydligen hit alla i Saigon tar sig för att mingla och ta bilder på varandra tillsammans med diverse jultomtar och andra mer eller mindre märkliga julsymboler – fåret Shaun (www.shaunthesheep.com) förknippas till exempel tydligen med julen här… Om jag bortser från när jag hamnade mitt i en generalstrejk i indiska jättestaden Calcutta för mer än 30 år sedan så har jag aldrig sett så mycket folk på en gång. Kring operahuset var det 100 000-tals människor, men trots det trevlig och avslappnad stämning (det var det inte i Calcutta…). Vietnameserna är något av mästare på att vara många på små ytor utan att det blir irriterat!
Att ge mattips i en stad där det finns 10 000-tals restauranger och allt är mer än gott känns kanske lite pretentiöst, men ett par små tips kan jag inte låta blir att komma med.
På en trevlig innergård ligger Hoa Tuc.
Alldeles i närheten av operahuset finns en innergård där det (mycket) tidigare låg en opiumfabrik, som numera ersatts av ett gäng restauranger. Det är mitt i smeten, men ändå lite vid sidan om. En lysande restaurang här är Hoa Tuc (www.hoatuc.com) som har sin alldeles egen tolkning av det vietnamesiska köket. Vill du lära dig mer om deras speciella mat kör de för övrigt matlagningskurser (www.saigoncookingclass.com).
Är du köttälskare är Au Lac do Brazil (www.aulacdobrazil.com) en kul upplevelse. Här serveras brasiliansk Churrasco, det vill säga grillat i alla dess former. Konceptet är enkelt – du sätter dig till bords och när du gjort det börjar grillade räkor anlända, sedan går det över till kyckling, fläsk, lamm och biff samt diverse tillbehör. Du äter så länge du orkar få ner mer! Allt köttet kommer från Nya Zeeland och absolut bäst, enligt min blygsamma mening, är en nötstyckningsdel som kallas Picanha – helt makalöst mört och smakrikt kött med mycket fett. Det är en styckning som vi inte har i Sverige. Klicka här och kolla på styckningsdel nummer 6 så kan du se hur du ska göra nästa gång du styckar en köttjur.
Jan (den prydlige gentlemannen med röd skjorta) med gäster utanför Au Lac do Brazil.
Ni kanske tycker jag är helknäpp som berättar om en brasiliansk restaurang i Saigon, men det beror (förutom på att det är en väldigt bra restaurang) på att det finns en bra historia bakom Au Lac do Brazil. Den drivs nämligen av svensken Jan Strömler och hans fru Nga. Jan från Norrköping har krängt textilmaskiner i egen regi i hela sitt liv och reste därför väldigt mycket i Sydostasien. För tio år sedan bestämde han sig för att dra ner på takten och bosätta sig i Vietnam. Men att sitta still och mata duvorna i parken var inte riktigt Jans melodi och därför blev det snart restaurang istället. Att som novis på krogområdet starta brasiliansk grillrestaurang i en av världens bästa matstäder var dock inte helt lätt. Vändningen kom när vietnamesisk TV skulle göra ett program om Brasilien och ville ta lite bilder från restaurangen. När programmet sändes på bästa tid handlade 14 av 17 minuter om Jan och Ngas krog. Två timmar senare var det kö ut på gatan och resten är historia…
