Dags för fakirplanet med Air Berlin (www.airberlin.com) till Berlin. Det innebär uppstigning 04.50, taxi till Arlanda 05.00 och ombordstigning 06.00. Strax efter 08.00 dunsar hjulen i marken på Berlin Tegel och 09.00 är man med kommunala färdmedel på på plats mitt i stan. Ett rätt svårslaget tidsschema.
Det är inte ofta man kan cykla på ett flygfält, men på Tempelhof går det utmärkt.
Överlägset bästa sättet att se Berlin tycker jag är från cykelsadeln och eftersom standardhyran för en cykel är 10 euro om dagen är det också det billigaste sättet. Jag inleder med en tur till det gamla nedlagda flygfältet Tempelhof som ligger mitt i stan, men har bevarats precis som det såg ut när det stängdes. På de stora landningsbanorna, som var Berlins livlina när ryssarna skar av alla kontakter med omvärlden 1951, kan man springa, cykla, promenera, åka rullskridskor, longboard eller vilket annat muskeldrivet redskap man vill. I kanten av banan ligger den terminalbyggnad som Hitler byggde inför OS 1936 och då var världens längsta byggnad (om man bortser från murar, fort, dammar och liknande). Det är en rätt speciell känsla att cykla på de nära 2 km långa banorna och svårt att låta bli att kika sig över axeln för att kolla att det inte kommer några plan som ska landa. Numera är dock de enda som landar här massor av gigantiska kråkor och ett och annat modellflygplan.
Så här ska en riktig hamburgare se ut!
Efter en rejäl cykeltur passar det bra att ladda batterierna på Berlin Burger International – BBI (www.berlinburgerinternational.com) som har några av de godaste hamburgare jag någonsin ätit. En enorm chiliburgare kostar 6,90 och ett berg av friterad sötpotatis 4 euro. Är man inte superhungrig kan två personer utan vidare dela på detta. I princip är det bara ett hål i väggen med några få platser inomhus och tre långbord utomhus. På helgerna kan kön vara lååååång.
