Det här är sånt som bara händer i Afrika. Plötsligt står ett ultralätt flygplan parkerat intill vägkanten i nationalparken…
Det ihärdiga regnet fortsätter och efter en tidig morgontur med några blöta antiloper som enda viltobservation styr vi därför från Karoo National Park (www.sanparks.org/parks/karoo/) mot en annan nationalpark – Tankwa National Park (www.sanparks.org/parks/tankwa/). Den ligger hyggligt nära räknat i avstånd, men rätt långt bort i tid. För att göra det hela mer spännande står de allra minsta vägarna på menyn.
Det som betecknas som en väg här nere är något helt annorlunda än de vägar vi har på hemmaplan. Här är vägar allt från sexfiliga motorvägar till spår som kräver fyrhjulsdrift, hög markfrigång och krypkörning. De senare utgör en stor del av dagens planerade körning.
Ännu har inte regnet startat på allvar…
Första anhalten på vägen är den lilla staden Fraserburg. Härifrån det är mer än 100 km till någon annan bosättning med mer än en gård. Det här är också ett av de främsta områdena för fossiler i Sydafrika samt ett paradis för de som gillar att titta på stjärnor. Klar (vanligtvis torr…) luft, hyggligt hög höjd (1385 möh) och minimalt med bakgrundsljus får astronomernas hjärtan att klappa fortare. I trakterna ligger också South African Astronomical Observatory (www.saao.ac.za) med några av världens största teleskop. Det är öppet för besökare, men med tanke på vädret väljer vi en annan väg.
Efter bränslestoppet i Fraserburg siktar vi in oss på ett av de få övernattningsställena i Tankwa NP. Inte nog med att vägarna dit är en smula rudimentära, det kommer också enorma regnskurar (väldigt ovanligt i detta område som definitionsmässigt är öken) som förvandlar vägen till mindre floder. De vanligtvis uttorkade naturliga vattendragen är plötsligt stora floder, som måste passeras utan broar. Mellan ett par skurar kör vi också in i en rejäl sandstorm.
…men nu börjar regnet ta sig.
Efter många, långa timmar anländer vi till Gannaka Lodge (www.gannagalodge.co.za) i ett obegripligt ösregn. Vi parkerar bilen en meter från receptionens ytterdörr men är dyblöta när vi kommer in. Gannaka ligger högt och ensligt, men har ändå rätt många rum och en campingplats. Två personer betalar 1000 rand för ett mysigt rum och stadig frukost. Helgen innan vi anländer har de haft årets största evenemang, en musikfestival som slitit hårt på personalen, men de är ändå på topphumör.
Jag och lammskallen. Lammet till vänster.
Ännu bättre blir humöret när jag bestämmer mig för att beställa lammskalle till middag. Jag tror de ser fram emot att se hur jag klarar av denna exotiska rätt. I ärlighetens namn är det inte jättespännande, men inte heller motbjudande. Skallen ser lite morbid ut på tallriken, men det knapriga skinnet är läckert och ögonen smakar mest fett så måltiden går utan malörer. Däremot tror jag inte jag behöver äta det varje vecka i framtiden. Mycket väsen för lite ull kanske man skulle kunna säga…
