Idag var det dags för en stunds litterär allmänbildning i Montparnasse. Källa till denna utvidgade litterära kunskap var den amerikanske guiden David Burke (www.writersinpariswalkingtours.blogspot.fr) (www.writersinparis.com) som gör ett antal olika vandringar. Jag valde ”Lost Generation – Montparnasse and beyond” där David, som skrivit en hel bok om alla författare som bott i Montparnasse, visade runt och berättade om framförallt de amerikanska författare som bodde i området efter första världskriget. David tar 50 Euro per näsa för vandringarna som tar 2-3 timmar och är ett kul sätt att tillbringa en förmiddag i Paris.
Baren där Hemingway och Fitzgerald söp till när de sågs första gången.
Under den här turen pratade han om författare som Henry Miller, Anais Nin, Ernest Hemingway, Gertrude Stein, James Joyce, F. Scott Fitzgerald och visade både var de bodde och träffades. Det otroliga är att många av de caféer och krogar som var träffpunkter fortfarande finns kvar och en del av dem med originalinredningen intakt. Det handlar om Le Dôme Café, La Rotande (www.rotondemontparnasse.com), La Sélect, La Coupole (www.lacoupole-paris.com) och Closerie des Lilas (www.closeriedeslilas.fr) som alla var tillhåll för såväl riktiga konstnärer och författare, som den stora grupp som trodde att de skulle bli något, men som aldrig kom längre än till dimmiga diskussioner på Montparnasses krogar. The Dingo är ytterligare en legendarisk krog (här möttes Hemingway och Fitzgerald första gången). Numera heter den Auberge de Venice (www.aubergedevenise.fr), men bardisken där de två herrarna söp tills Joyce fick bäras därifrån finns fortfarande kvar.
David vid Ezra Pounds dörr.
David själv blev en smula upphetsad under visningen eftersom han för första gången lyckades komma in till det hus där Ezra Pound bodde i en ateljé. David visade ett gammalt fotografi med Pound och ytterligare några prominenta litterära figurer. Efter lite letande lyckades vi hitta exakt den dörr som herrarna var fotograferade framför. Den fanns alltså kvar nästan 100 år senare! Nu var dock byggställningar uppsatta och färglukten låg tung så vi kanske blev några av de sista som såg Ezra Pounds dörr. Han blev ju för övrigt senare helknäpp och ägnade kriget åt att försvara den italienska fascistiske diktatorn Mussolini och hamnade sedan på sinnessjukhus i USA, men det är en helt annan historia…
Bakom de här dörrarna var Strindberg övertygad om att han skulle bli mördad.
Mitt svenska pass gjorde också att jag fick en extralektion i en annan författare som under perioder inte heller hade det så lätt med sitt psyke. Det handlar förstås om i August Strindbergs öden och äventyr i Paris och vi tittade på två av de ställen som han bodde på under den rätt stökiga Infernokrisen precis i slutet av 1800-talet.
