På söndagen passade jag på att återuppliva några bra matupplevelser från förra gången jag var i Krakow samt ta en titt på slottet och katedralen, som båda var fullproppade av vinterlovslediga polacker. Vill du läsa mer om Krakow kan du göra det genom att klicka här!
På eftermiddagen vände jag bilen söderut och åkte efter en tid över gränsen till Slovakien och nådde så småningom mitt slutmål – den lilla byn Malé Borowé. Jag har bytt hus via Love Homeswap (www.lovehomeswap.com) och ägaren Miroslav hade berättat att huset ligger högt upp i byn och är en smula svårtillgängligt. Trots det var det en lätt chock att komma fram och finna att ”vägen” är något som liknar en oplogad kostig och går brant uppför berget. Jag måste erkänna att jag var djupt imponerad när min Mitsubishi Outlander PHEV (www.mitsubishimotors.se) utrustad med vanliga friktionsdäck och helt utan snökedjor hade gnagt sig uppför den isiga vägen.
Väl framme fann jag ett fantastiskt timmerhus som värms helt och hållet av en enorm rysk murspis som är 3 x 3 meter stor och står mitt i det 200 kvm stora huset. Man lägger in en jättebrasa på morgonen och en ny när man kommer på kvällen. Det räcker för att hålla det stora huset varmt hela dygnet, väldigt imponerande!
På måndagsmorgonen var det dags för returfärd nedför berget, också det en minst sagt intressant körupplevelse. Vägen går mycket brant neråt, slingrar sig mellan husen och är cirka 20 cm bredare är min bil. Vad som händer om man möter någon vill jag helst inte tänka på.
Nedfärden gick dock utan missöden och navigatorn ställdes in på skidorten Jasna (www.jasna.sk) som ligger en knappt timme bort efter slingrande bergsvägar. Jasna är ett rätt hyggligt skidområde med totalt 30 liftar och 40 backar samt 1 000 meters fallhöjd. Min första dag här blev tyvärr rätt begränsad eftersom molnen låg otroligt lågt och det dessutom blåste väldigt hårt, något som gjorde att stora delar av systemet var stängt.
Men en riktigt bra upplevelse var lunchen på backrestaurangen Koliesko (www.jasna-koliesko.sk). Visserligen var de rökta grisknäna slut, men det kompenserades av ett tjockt 500 grams revbensspjäll som inte gick av för hackor samt lysande service, trots att servitrisen kunde sammanlagt 10 ord engelska. Ofta är dock viljan viktigare än kunskaperna och vi lyckades kommunicera alldeles utmärkt.