Om gårdagen bjöd på en snabb översikt över Warszawa (www.warsawtour.pl) så har dagen innehållit två fördjupningar.
Uniformerna under upproret var minst sagt varierade, men alla hade av armbindel med de polska färgerna.
Först ut var det museum som är dedikerat till upproret i staden som startade den första augusti 1944, pågick i två månader och kostade över 200 000 människor livet. Min guide för dagen Karol Mazur som är chef för utbildningsavdelningen på Warsaw Rising Museum (www.1944.pl) och själv släkt med en av förgrundsfigurerna i upproret.
Som ickepolack är det lätt gjort att blanda ihop de två upproren i Warszawa under kriget. Först ut att göra uppror i början av 1943 var nämligen judarna i gettot, men detta slogs ner rätt snabbt av de helt överlägsna nazisterna. Museet jag besöker är ägnat det andra och större upproret, som först såg ut att gå rätt bra, men som misslyckades eftersom stödet från omvärlden (läs Röda Armén) uteblev av politiska skäl.
Avloppstunnarna under Warszawa var den sista tillflyktsorten under upproret.
Den polska motståndsrörelsen hade två syften med offensiven. Den första var givetvis att kasta ut tyskarna, men det var också viktigt att man själva befriade Warszawa för att kunna hävda sin självständighet gentemot Sovjet. Med facit i hand vet vi att inget av detta lyckades och museet beskriver på ett väldigt bra sätt hur allt gick till.
Själv tycker jag att det finns tre höjdpunkter på museet. Först och främst är det alla de personliga berättelser som ger händelserna ett mänskligt och emotionellt ansikte. Det andra är de rekonstruerade trånga avloppstunnlar som de sista upprorsmännen försökte fly via. Den sista höjdpunkten är den fantastiska 3D-film man gjort med hjälp av gamla ryska flygbilder och som visar hur förstörd staden var. Det en helt obegripligt att vi nu befinner oss i samma stad som i princip var jämnad med marken 1945.
En av tre rätter för sammanlagt 40 kronor.
För att ladda batterierna tittade jag in på ett (tror jag) nyöppnat matställe som heter Bordo (www.bordo.com.pl). Här serverade de en lunch för 18,50 zloty. Det var ju ett rätt sansat pris redan vid en första anblick, när jag sedan satt mig ner och började prata med servitrisen visade det sig att det ingick tre rätter i det priset! Jag fick alltså en god tomatsoppa, fläskstek med potatismos och en rejäl sallad samt en liten kaka med hallonsås för runt 40 svenska kronor. I huset intill ligger för övrigt ett mysigt café som heter Wrzenie Swiata (www.instytutr.pl) som startats av tre kända polska journalister. Här säljs både gott fika och reportageböcker.
Rekonstruerad gata på det nya judiska museet i Warszawa.
Den sista seriösa anhalten för dagen var Polon (www.polin.pl) som är ett helt nyöppnat museum som berättar om de polska judarnas historia. Här har man använt alla de senaste tekniska finesserna och massor av museal pedagogik för att skildra den minst sagt turbulenta 1000-åriga historien kring den judiska befolkningen i Polen, som var runt 3 miljoner före andra världskriget och som man nu tror är nere i runt 10 000 personer! Ett väldig intressant museum som Warszawaborna är märkbart stolta över.
Bjuder både på mat och hatt.
Middag blir det på utmärkta Restaurant Montenegro (http://montenegro.happytables.com) som bjuder på specialiteter från Balkan och som dessutom tycker att jag behöver en blå reklamhatt samt ett par solglasögon från Ballantines…
