I morse var det dags igen. Fakirflighten med Air Berlin (www.airberlin.com) till Berlin. Det betyder uppstigning 05.00 och taxi (www.taxistockholm.se) ut till terminal 2 på Arlanda, där det som vanligt på fredagmorgnar är monumental kö till säkerhetskontrollen. Personalen jobbar på så gott de kan, men eftersom det bara finns ett begränsat antal röntgenapparater är det inte så lätt.
Vi får vänta på avisningen av planet och är därför ungefär en halvtimme sena till Berlin. Med snabbt inköp av en dagbiljett för kollektivtrafiken för 6:90 euro är jag dock på tunnelbanan på ett kick och inne i stan i god tid före 09.30.
Mellan alla möten hinner jag faktiskt med att undersöka lite nya ställen också. Den roligaste upptäckten är Stadtbad Neukölln (www.berlinerbaeder.de) som är ett fantastiskt gammalt badhus från 1912 där det känns som att tiden stått stilla. Här finns två bassänger (en som är 25 meter och en som är 16 meter) och på vardagarna är temperaturen behagliga 29 grader och på helgerna skruvar man upp den till 32 grader. Här finns också en riktigt häftig bastuavdelning. Sent på söndagkvällarna har man dessutom romantisk afton med dämpad belysning och stämningsfull musik. Exakt vad som händer där då blir man ju en smula nyfiken på…
En kompis visar mig också två nya barer i Neukölln. Den första är riktigt ”Neuköllnsk” och lystrar till det förpliktande namnet Prachtwerk (www.prachtwerkberlin.com), som jag gissar betyder praktverk på svenska. När jag kliver in här vid sextiden är borden fulla av studenter med datorerna uppslagna och vid ett bord jobbar en hel grupp intensivt med en uppgift av något slag. Tänk att kunna sitta och sköta sina studier på en trevlig bar där en öl kostar drygt 20:- och en jättelik nygjord macka under 40:-! Det är nästan så man skulle vilja börja plugga.
Den andra baren är ett pyttelitet ställe som heter Nouss Nouss (www.facebook.com/pages/Nouss-Nouss) och som vid sidan om drinkarna har ett lysande tesortiment. Här får jag den bästa chailatte jag druckit på mycket länge. När den är urdrucken är det dags att ta en taxi till flygplatsen Tegel. Den blir allt mer sliten, men hålls öppen i väntan på att den hopplöst försenade nya storflygplatsen ska kunna invigas. Senaste budet är att det ska ske 2018, istället för 2011 som var det planerade.
Vi är boardade i god tid för hemfärden när det faktum att det är arbetsmarknadsoroligheter på tyska flygplatser slår till. Plötsligt finns det ingen lastningspersonal och alla väskor blir stående en bra stund innan några gubbar dyker upp och oändligt långsamt börjar lasta in väskorna.