I morse var det dags att byta boende. Jag lastade därför in mig och mina grejer i en taxi och åkte en bit närmare centrum till ett B&B som heter (och ligger på) 40A Heriot Row (www.heriotrow.com).
Redan i entrén ser man resultaten av Dianes gröna fingrar.
Här hyr Diane och Robert ut två jättefina rum för 110 pund natten, eftersom jag är ensam betalar jag dock bara 70 pund. Att värdparet är mycket trevliga gör att jag känner mig extra nöjd med mitt val. Robert har forskat kring datorer och artificiell intelligens från 60-talet och var med när world wide web uppfanns i universitetsvärlden och alla (inklusive han själv) trodde att webben bara skulle användas av nördiga forskare. Diane lägger otroligt mycket tid på sin minimala, men fantastiska, trädgård och jag får bland annat lära mig att sniglar skyr katthår som pesten! Ett bra tips för de som hatar mördarsniglar.
Bondens marknad i Edinburgh.
När jag lyckas slita mig från historierna vid deras köksbord och min varma tekopp beger jag mig först till lördagsmarknaden (www.edinburghfarmersmarket.co.uk) på Castle Terrace rakt nedanför borgen. Här säljer lokala matproducenter sina varor utan mellanhänder varje lördag året om. När jag kommer dit vid 11-tiden är dock rätt mycket redan slutsålt så man ska nog vara där vid när stånden slås upp vid niotiden.
Mr Purves har gott om fotogenlampor men garanterat ingen hemsida.
Efter marknaden vänder jag styret norrut och susar nerför backarna till det område som heter Stockbridge, som är raka motsatsen till den stora affärsgatan Prince Street. I Stockbridge är affärerna små och det är långt mellan kedjebutikerna. Behöver du en fotogenlampa ska du besöka Mr Purves på St Stephen Street. Runt hörnet hittar du också ostspecialisten I.J. Mellis (www.mellischeese.net) och här finns även en rad andrahandsbutiker som alla driva av olika välgörenhetsorganisationer.
Under dagarna i Edinburgh har jag också blivit mycket förtjust i den kooperativa matkedjan Scotmid (www.scotmid.coop), och de har en butik här. Detta är kryddat med en rad riktigt bra restauranger. Med andra ord är Stockbridge ett riktigt trevligt område att spendera tid i.
Växthusen är snyggare än möblerna.
Från Stockbridge är det bara en kort bit till Royal Botanic Garden (www.rbge.org.uk) som jag lockas till av en utställning av skotska möbelsnickare. Tyvärr är det som det ofta blir med riktigt skickliga hantverkare. De är så upptagna med att bevisa sin tekniska skicklighet att designen hamnar helt i skymundan. Så är det, med ett par undantag, även här. Det uppvägs av att trädgårdarna och växthusen är fantastiska och att man har en spännande shop där det finns allt från fina trädgårdsredskap till lite ovanligare plantor.
Jag hinner också med att trampa förbi Anteaques (www.anteaques.co.uk) där man kombinerar en utsökt teservering med försäljning av antikviteter. Gillar du den antika tekoppen du dricker ur kan du därför köpa med dig den hem.
Det har sina fördelar att sitta en halvmeter från kockarna…
Kvällen avslutades på Bistro Moderne (www.bistromoderne.co.uk) som drivs av den lokala stjärnkocken Mark Greenaway. Restaurangen var fullbokad, men de fixade så att jag kunde sitta vid disken intill kockarna som gjorde de kalla förrätterna och efterrätterna. Det betydde att de stack till mig smakbitar av det de höll på med. Det var väldigt länge sedan jag var så mätt när jag lämnade en restaurang!
