Den är buffeln var en smula misstänksam.
Den sista hela dagen i Manyeleti (www.manyeleti.com) är till en början rätt odramatisk med en morgonvandring som dock innefattar en närkontakt med en rätt misstänksam buffel. När vi sakta drar oss undan bestämmer han sig för att göra detsamma. Kloka beslut från båda sidor.
Det är så 99,99 procent av alla möten med stort och presumtivt farligt vilt slutar. Vad som går snett i de övriga fallen tvistar de lärde om. Bara några dagar innan vår resa har en guide blivit dödad av en stor elefant i Kruger när han inspekterade en lodge och det finns ingen vettig förklaring till varför det hände, men alla har sina teorier runt lägerelden.
Innan vi kommer till elden den här kvällen får vi dock vara med om något unikt.
Under några dagar har en wildebeestko (gnu på svenska) vandrat runt kring Pungwe Safari Camp (www.pungwe.co.za) på egen hand. Redan det är ett ovanligt beteende, eftersom honorna normalt sett går i flock. Hon verkade inte skadad, men ändå lite ”frånvarande”, om man nu kan använda det uttrycket för ett vilt djur.
Så här ser det ut när ett gäng hyenor äter upp en gnu på 11 minuter.
Uppenbarligen har hyenorna gjort samma iakttagelse och precis när vi är på väg att köra in i campen för att njuta av middagen slår de till. En hyena börjar jaga wildebeesten till guidernas stora förtjusning. De är övertygade om att det är helt meningslöst eftersom hyenor inte är några vidare löpare och wildebeestarna är utmärkta galoppörer. Guiderna har många gånger sett hyenor försöka jaga, men aldrig någonsin sett dem lyckas. Om jag säger att våra fyra guider har en sammanlagd heltidserfarenhet på drygt 100 år så förstår ni oddsen.
Den unga hyenan har uppenbarligen inte tittat på oddsindikatorn och efter en stund får den grepp om wildebeestens ena bakben. Hyenor har djurvärldens starkaste käkmuskler och när den får grepp om något är enda chansen att sparka den så hårt att den släpper greppet. Det lyckas inte den här kon med. Tvärtom blir hon rätt snart trött av att släpa 50 kg hyena bakom sig. Så fort hon stannar upp är hyenakamraterna på plats, de dyker upp som spöken ur buskarna och när bytet väl är på marken är avlivningen brutal, men snabb.
Middagen är också unikt rask. Direkt efter jakten är ett 10-tal hyenor på plats. De river vilt i bytet och biter både sig själva och andra i ivern. På elva (11!) minuter är allt på wildebeesten borta – kött, hud, inälvor, ben. Hyenorna har till och med slickat upp blodet på marken. Det enda som är kvar är övre delen av skallen och hornen, men de försvinner under natten. På morgonen är det endast en bar fläck i sanden som vittnar om nattens unika händelse.
