Sista dagen i full afrikansk frihet bjöd på massor av action, men vi inledde med en bushvandring på knappt tre timmar med utgångspunkt från Mopane Bush Lodge (www.mopanebushlodge.co.za). När man vandrar är givetvis chansen att se djur betydligt mindre eftersom:
- A. Man täcker betydligt mindre områden.
- B. Djuren är mer på sin vakt.
Däremot ser man alla små djur (insekter, skorpioner, ödlor och annat smått och gott), växter och spår på nära håll och det gör det väldigt spännande. Att vi hade med oss Andrew som är expert på fåglar och Jens som är expert på kräldjur, spindlar och skorpioner gjorde ju inte saken sämre. Vi såg till exempel biätare av exakt samma art som vi hade kring huset när vi bodde i Toscana i september, nu har de flugit hela vägen ner till södra Afrika. Visste ni förresten att det finns buskar som kan reglera mängden garvsyra i bladen för att undvika att de blir allt för hårt betade av antiloper? Och att dessa buskar kan kommunicera med dofter och varna andra buskar av samma art!
Jens jonglerade obekymrat med sina ormar.
När vi kom tillbaka till lodgen körde Jens (som egentligen var där för att utbilda personalen i första hjälpen) en liten förevisning av några av sina ”privata” ormar. Här fanns bland annat en kobra, en puffadder och en boa. Det var oerhört intressant att höra Jens berätta om sina erfarenheter av ormar och ormbett. Det fick mig också att inse att risken att jag (trots att jag tillbringar betydligt mer tid i afrikansk bush än de flesta från norra Europa) ska drabbas av ett allvarligt ormbett är avsevärt mindre än att jag någon gång i framtiden kommer att vinna Idol – med andra ord obefintlig.
Efter ett par timmars vila i nästan 40-gradig värme gav vi oss ut igen. Den här gången var målet ett stort privat reservat – Venetia Limpopo Game Reserve – som ligger runt en av diamantgiganten De Beers (www.debeers.com) gruvor i området. Här bedriver gruvföretaget bland annat avancerad forskning kring lejon.
Jamie pejlar för att hitta lejonen.
Starten på vår tur var något okoncentrerad eftersom personalen just fått veta att majoritetsägarna – den sydafrikanska familjen Oppenheimer – efter cirka 100 år som huvudägare sålt hels sin andel av diamantbolaget till det brittiska gruvföretaget Anglo American (www.angloamerican.com) för 5,1 miljarder dollar. Gruvreservatets chef Jamie, som var vår speciella guide på reservatet, kom dock snabbt över det och satte istället igång med att spåra två av de lejoninnor som försetts med radiokragar.
Efter en osannolik off-roadtur över stock (eller snarare busk) och sten hittade vi en av de två lejoninnorna, en fortfarande ung, men respektingivande, dam som består av 120 kilo muskler och många väldigt stora tänder samt en del mer än hyggliga klor. Hon lät oss komma in på ungefär tio meters håll innan hon tröttnade och promenerade sin väg, efter bara någon sekund var hon helt uppslukad av terrängen.
Det lejon vi hittade med pejlens hjälp.
På kvällen fick jag förresten den här resans bästa ”jag mötte Lassie”-historia när lodgens ägare Paul berättade om det stora ögonblicket 1994 då Nelson Mandela blev president, en tillställning som Paul var inbjuden till. I mina ögon är Nelson Mandela den största politiska ledaren hittills under min levnadstid och jag måste erkänna att jag skulle gjort nästan vad som helst för att få vara med på den historiska tilldragelsen!
