Le Morne är otroligt vackert, men de förrymda slavar som levde här hade väldigt svårt att livnära sig.
Dags för fysisk aktivitet igen. Idag var målet det branta berget Le Morne som ligger precis vid kusten i den allra sydvästligaste delen av Mauritius. För att ta dig hit siktar du på byn med samma namn som berget och håller sedan vänster hela tiden och så nära kusten som möjligt. Vägen blir sämre och sämre, men det är bara att åka hoppas plomberna i tänderna inte ska ramla ut och åka på fram till den lilla parkering som finns nedanför berget.
Redan efter den första rätt enkla vandringen upp till bergspasset är utsikten magnifik.
Le Morne finns på Unescos världsarvslista (www.whc.unesco.org) och det beror framförallt på bergets historiska betydelse. Det var hit de slavar som rymde från sockerplantagerna begav sig. De levde antingen på platån på toppen av berget eller i grottor och under överhäng på bergssidan. Det extremt branta berget är väldigt otillgängligt och plantageägarna gav sig inte gärna upp hit för att leta efter slavar.
Sidorna på Le Morne är väldigt branta.
Det sägs att en grupp poliser och militärer gav sig hit när britterna förbjöd slaveriet år 1834. Deras uppgift var att berätta för de förrymda slavarna att de var fria. Många slavar blev dock rädda för att de skulle bli infångade och återförda till plantagerna de rymt ifrån. Hellre än att utsätta sig för det så hoppade de utför klipporna mot en säker död. Många menar att den här delen av historien inte är sann, men det är förfärande lätt att se scenen framför sig.
Den här fjärilen syns ofta runt Le Morne.
Första delen av vandring upp på berget är enkel, men sista delen är mycket brant. Just nu är den sista biten officiellt stängd eftersom man håller på att byta ut de vajrar som löper efter leden för att göra den säkrare. Det hindrar inte att rätt många vandrare smiter förbi avstängningen och tar sig upp hela vägen.
