De senaste dagarna har vi kört på många vägar som i Sverige inte ens skulle finnas med på kartan. Idag slår vi dock rekord. Vi har en fantastisk kartbok som heter Tracks 4 Africa (www.tracks4africa.co.za) som är särskilt riktad till de som ger sig ut utanför de vanliga vägarna.
Sjukt brant och dessutom mjukt efter ett mycket sällsynt regn. Kräver känsliga nypor för att man inte ska hamna utanför vägen och vid foten av berget.
I den lilla bergskedjan Steenskampsberg upptäcker vi en liten svartstreckad linje som betyder att det här går ett 4×4-spår. Det börjar bakom en rostig fårgrind och ganska snabbt bär det av mycket brant uppför en smal stig och att vända finns inte på kartan. Det är bara att bita ihop och köra vidare. Stigningen är (om man ska tro GPS:en) cirka 400 meter på ungefär 4 km… Totalt är ”genvägen” 10 km lång och det tar oss ungefär 2 timmar att köra den.
Svettigt, men otroligt kul och VW Amaroken (samt den 14-årige chauffören) sköter sig föredömligt! Den mycket lågt växlade ettan på automatlådan, som man i normala fall inte ser till, får jobba strängt taget hela tiden.
Solnedgång i Assendelft.
När vi, med både saknad och lättnad, lämnar bergsstigen ställer vi in Prince Albert Road på GPS:en. Framåt kvällen kommer vi fram till den lilla lodgen Assendelft (www.assendelft.co.za). Där bjuder Andre och Stephanie på trevlig middag i ett mycket blandat sällskap. Runt elden sitter en vit före detta polis och hans fru, en indisk datakonsult och hans svarta fru som jobbar med frivilligarbetare. Som alltid i Sydafrika blir det mycket livliga diskussioner innan det är dags att krypa till kojs.
