Swaziland heter numera eSwatini och ligger inklämt mellan Sydafrika och Mozambique.
Sent på onsdagseftermiddagen slog jag igen dörren på min VW Amarok i Pretoria och vred ratten så att hjulen pekade österut, närmare bestämt mot Swaziland, som för övrigt inte heter så längre. Kungen Mswati III har bestämt att man ska återta landets ursprungliga namn. Därför heter Swaziland sedan tidigt 2018 eSwatini.
Det som skulle bli en rätt avslappnad bilfärd på drygt tre timmar utvecklade sig till något helt annat, efter ungefär halva sträckan blev det plötsligt kraftig dimma (eller moln, högplatån man kör på är runt 1 700 meter över havet så det är inte ovanligt att man åker i molnen). Oavsett vad det mjölkvita runt bilen var i meteorologiska termer så inskränkte sig sikten till 20-25 meter, alla bilar drog ner farten till max 50 km/h och slog på varningsblinkers. Det var nu det absolut långsammaste fordonet som bestämde takten och det tog evigheter att komma fram till gränsen i Oshoek/Ngwenya.
Med tanke på att det är en afrikansk gränsövergång och två immigration- och tullmyndigheter som ska tillfredsställas gick gränsövergången väldigt smidigtoch allt var avklarat på under en halvtimme.
Frukost på Otentik.
Första dagens etappmål var eSwatinis huvudstad Mbabane och ett litet B&B som heter Otentik Guesthouse. Det drivs av ett trevligt kinesiskt par och har både bra wifi och en av de stadigaste frukostar jag upplevt på länge. Ett rum för två med frukost kostar bara lite drygt 800 lilangeni (eSwatinis valuta är direkt kopplad till den sydafrikanska randen och växlingkursen är med andra ord 1 till 1. Det går också utmärkt att använda rand i eSwatini).
Däremot var mitt sydafrikanska mobilabbonemang från Vodacom inte ett dugg intresserat av att prata med mobilsystemen i eSwatini, så den här resan kommer att bli mobilfri.
