Det är dags att lämna Dubai (www.visitdubai.com) efter några dagar som har varit långt över förväntan. Dubai har bjudit på mycket spännande sysselsättning, justa hotell, trevliga människor och god mat. Allt till förvånansvärt rimliga priser. Sista påminnelsen om priserna i Dubai får jag när jag tar en mycket tidig taxi till flygplatsen och det kostar mig drygt 60 kronor. Av misstag ger jag taxichauffören en 200 dirhamsedel istället för en tjuga. Han påpekar omedelbart mitt misstag. Som tack för det blir det en väldigt bra dricks till honom.
Dubais flygplats är gigantiskt och Emirates (www.emirates.com), som jag ska flyga med till Stockholm, har Terminal 3 helt för sig själva. Denna terminal är i sin tur uppdelad i tre delar och det är långt mellan dem. Mitt plan går från del del som kallas C och där finns (precis som i alla andra delar) en lounge – Marhaba – som är öppen 24/7.
När jag kikar lite närmare på vilka lounger som finns upptäcker jag också att det också finns en lounge med sovhytter. Den heter Sleep´n fly (www.sleep-n-fly.com) och ligger i del A, närmare bestämt vid gate A1. Här kan man dra sig tillbaka i en bädd som påminner om de som finns i förstaklass på flygplanen. Har du ett Priority Pass (www.prioritypass.com) har du tillträde till den här loungen, vilket är lysande eftersom det ofta är ett antal timmars väntan (främst nattetid) i Dubai om du har ett anslutande flyg.
Ombord får jag tillfälle att studera hur en smart stewardess behandlar besvärliga passagerare. Min stolsgranne börjar så fort han kommer ombord högljutt (och inte särskilt trevligt) påpeka att han blev lovad en plats vid en nödutgång när han checkade in. Att han inte är helt sanningsenlig är tämligen uppenbart. Hade han blivit lovad det skulle han givetvis fått det och dessutom tar Emirates lite extra betalt för de som vill premium seats, det vill säga de med mer benutrymme. Flygvärdinnan flyttar honom med utsökt artighet och ett brett leende till en nödutgång. Min exgranne är mycket nöjd med sig själv och strålar av pondus i sin illasittande kostym. Några minuter senare flyttar stewardessen ytterligare två personer till nödutgångsraden. Han som tilldelas mittplatsen ser ut som en olympisk diskuskastare. Det innebär att den mindre hederlige mannen som satt bredvid mig får tillbringa sex timmar med en mycket muskulös axel några centimeter från okbenet. Ett subtilt sätt att påpeka att man ska hålla sig till sanningen.
På Arlanda testar jag en ny hyrbilsfirma. Den heter Green Motion (www.greenmotion.com) och är ett franchisekoncept med miljövänliga bilar som rullar ut över världen. De håller till i en gammal röd liten stuga vid Best Westerns hotellby på andra sidan motorvägen. Kul när det kommer nya uppstickare på hyrbilsmarknaden. De italienska kunder jag har sällskap med i bussen tror inte sina ögon när de måste huka för att komma in i den lilla stugan. För dem är det den bästa tänkbara starten på Sverigeresan!