En riktigt bra utflyktsdag ska (enligt mig) vara både lärorik och spännande samt innehålla en del fysisk aktivitet. Därför har vi bestämt oss för att denna dag börja med att klättra upp på bergstoppen Le Pouce. Mauritius är ju fyllt av fantastiska små toppar, men alla går inte att bestiga eftersom de är omgivna av privat mark och allemansrätt har man inte mycket av här nere… Den drygt 800 meter höga Le Pouce går dock utmärkt att ta sig upp på.
För att ta sig till starten av stigen uppför berget kör man till den lilla byn St Pierre. Enklaste sättet att hitta är helt enkelt att åka till byn och sedan fråga sig fram. För oss gick det enkelt, vi fick vägvisning mot att vi släppte av våra stigfinnare på busshållplatsen.
Första delen av vandringen går genom skogen, vilket är ganska skönt när solen ligger på, därefter kommer man ut på en högplatå och slutligen är det en brant vandring (ibland på alla fyra) uppför den sista toppyramiden. Vandringen uppför tar ungefär två timmar och redan efter 20 minuter belönas du med fantastisk utsikt över ön. Du behöver med andra ord inte vara i topptrim för att ge dig ut här och kan med gott samvete strunta i den sista biten upp till toppen.
Efter knappt tre timmars klättring upp och ner och med rätt många pauser för utsiktstitt är vattnet i alla flaskor slut och vad passar då bättre än att dricka te som odlats på ön? Det går utmärkt att göra på tefabriken Bois Cheri (www.saintaubin.mu) i Saint Aubin, som också har ett ganska kul museum och en restaurang där man kan prova alla deras tesorter.
Teprovningen var i ärlighetens namn rätt rörig, men vi insåg efter ett tag att det fanns ett skäl till det. Vi var några av de sista gästerna innan man skulle ta emot ett jättelikt sällskap för ett bröllop i den högre klassen.
Vi avslutar utflyktsdagen vid den lilla kratersjön Grand Bassin Lake där de hinduiska helgedomarna ligger tätt. Störst är en gud med ett gigantiskt förgyllt lejon och parkeringsplatsen framför det är lika stor som på Ikea i Skärholmen. Det här är en av de heligaste hinduiska platserna utanför Indien och när det är stora högtider är det otroligt mycket folk här. I duggregnet när vi är här är det nästan tomt.
Lejonet och den stora Shivastatyn just intill är imponerande i kraft av sin storlek, men vackrast är, i mina ögon, de mindre templen direkt nere vid sjöstranden där det också en regnig eftermiddag pågår en massa ceremonier av olika slag.