I morse var det tidig uppstigning för avfart med Estonian Air (www.estonian-air.com) till Tallinn Airport (www.tallinn-airport.ee). Här väntade landsvägstransport till Ida-Virumaa (www.discovering-estonia.eu), som är länet i det nordöstra hörnet av Estland.
Korgarna fick ersätta surkålstunnorna.
Första stopp var Avinurme, en liten by där man satsat mycket på hantverk i trä. Bakgrunden till detta är enkel. Under den sovjetiska tiden tillverkades miljontals trätunnor för surkålsproduktion i trakten. Vid självständigheten försvann inte bara ryssarna utan även huvuddelen av exporten till den forna ockupanten. I Avinurme (www.avinurme.ee) växlade man då från tunnor till bland annat korgar. Allt om detta kan man se på museet (www.elulaadikeskus.ee) i byn där man också kan köpa en del av produkterna. Ett större sortiment av trägrejer finns dock på familjeföretaget E. Strauss (www.puiduait.ee) på andra sidan gatan.
I Avinurme blev det också lunch, bland annat råbiff på älg med saltgurka och svinstark senap. Smaskens! Vill du knoppa efter shopping, råbiff och tillbehör finns ett lilla Hostel Avinurme (www.avinurmehostel.ee) med fabulöst sympatiska priser och obetalbar inredning för den nostalgiske.
Nunneklostret i Kuremäe.
Nästa stopp var Kuremäe som nås efter en resa utefter Peipus som faktiskt är Europas femte största insjö och där kusten påminner mycket om Sandskogen i Ystad. I Kuremäe finns ett nunnekloster (www.puhtitsa.ee) som tillhör den ryskortodoxa kyrkan. Klostret byggdes i mitten av 1800-talet när den dåvarande tsaren försökte ”ryssifiera” området. Än idag bebos det vackra klostret av ett 100-tal rätt surmulna nunnor som för dagen var upptagna med att städa och putsa efter påskens firande.
De här byggnaderna bredvid oljeskifferhögarna var de första raffinaderierna och byggdes redan på 1920-talet.
Innan kvällen hann jag också med ett stycke industrihistoria i staden Kohtla-Järve som är helt uppbyggd kring den inte särskilt miljövänliga brytningen av oljeskiffer. Den raffinerade produkten från oljeskiffer står för så gott hela Estlands elproduktion och ger också produkter till kemisk industri. Estland exporterar nu också sin kunskap till den snabbt växande oljeskifferindustrin i USA. För den som gillar gammaldags handfast produktion är industrierna kring oljeskiffern i Kothla-Järve fantastiska, men samtidigt beklämmande, monument över den sovjetiska tiden i Estland.
