Berlin har många oväntade sidor, en är att staden bjuder på en fantastisk variation av mat till ofta häpnadsväckande låga priser. Jag tänkte därför knyta ihop förra veckans Berlinbesök med ett antal restaurangtips. Många av grundtipsen har jag fått från guideföretaget Berlinagentens (www.berlinagenten.com) grundare Henrik Tidefjärd, men jag har självfallet kollat hans tips noga…
Eftersom Berlin består av en salig blandning av folk från jordens alla hörn gäller det samma för den mat som bjuds. Vi börjar i den asiatiska änden av matspektrat.
Transit är perfekt att slinka in på.
Transit (www.transit-restaurants.com). Transit finns på två olika ställen i Berlin och bjuder på okomplicerad, men god, thailändsk och indonesisk mat. De öppnar strax före lunch och serverar sedan mat i en rasande fart till efter midnatt. Köket är öppet ut mot matsalen så det är lätt att följa matlagningen. Den typiska gästen smiter in, dricker en öl eller två och tar några smårätter och drar vidare. Såväl smårätterna som ölen kostar 3 euro styck! Vill du ha något riktigt läskande alkoholfritt som alternativ till cocktailen ska du definitivt testa Gorgeous Ginger.
På YamYam får du köa för att beställa.
YamYam (www.yamyam-berlin.de) är en billig korean som har öppet 12-24. Här smiter du in och ställer dig i kön ungefär som på ett svenskt gatukök. Sedan återstår bara utmaningen att angripa de smaskiga, men halkiga, nudlarna med pinnar. För dig som inte vill kämpa med kombinationen nudlar/pinnar finns det givetvis en hel del annat också på menyn.
Något man snabbt slås av är det stora utbudet av vietnamesiska restauranger på alla nivåer. Det är dock inte så konstigt eftersom vietnameserna är den största asiatiska invandrargruppen i Tyskland.
Restaurangen på Chén Chè är tom eftersom alla trängs utomhus.
Chén Chè (www.chenche-berlin.de) är en riktig höjdare bland vietnameserna. Den ligger i ett rätt tråkigt hus och har en anspråkslös ingång så håll ordentligt utkik. När man väl hittat in så är det både snyggt och mysigt. Till och med porslinet är specialtillverkat i Vietnam och faller du för det kan du köpa med dig likadant hem efter middagen. Är det bra väder sitter man helst på innergården. Dagens kostar 6-8 euro och serveras såväl till lunch som middag, Går du till á la carte-menyn blir inte priset mycket högre. Traditionellt nordvietnamesiskt är köket, berättar familjen som driver restaurangen och som dessutom har ett eget bageri.
Om vi flyttar från Asien till Europa så är ju Italien och Frankrike säkra matland och det har gett utslag även i Berlin.
På Muret la Barba hittar du inte många turister.
Muret la Barba (www.muretlabarba.de) är egentligen en vinbutik som specialiserat sig på italienska viner, men här serveras också god mat i enkel men trevlig miljö där väggarna är täckta av vinhyllor. På dagarna är det enkla pastarätter som gäller. Jag testade spagetti med sardeller och saffran, simpelt men gott! På kvällarna blir menyn betydligt mer avancerad, men är fortfarande dominerad av pasta.
Även Café Jacques bjuder på några bord utomhus.
Café Jacques (som jag inte lyckats hitta någon webadress till!) ligger på Maybachufer 8 vid kanalen Landwehrkanal som går rakt igenom Kreuzberg. Maten är gudomlig med mycket influenser från Frankrike och Algeriet. Det grillade lammet jag åt är bland det bästa jag stött på och portionerna väldigt stora! Flera av de rätter som serveras kan man lätt dela på två. Miljön är lite sliten – men mysig – brasserikänsla och restaurangen är väldigt populär bland alla sorters människor. Boka bord i god tid eller gå dit tidigt och häng i baren tills de kan klämma in dig. Ta med cash för här tar de inte kort!
Det finns också en rad duktiga unga Berlinkrögare som jobbar hårt för att göra det tyska köket känt.
Volt har kvar mycket av känslan från det gamla elverket.
Volt (www.restaurant-volt.de) är en sådan restaurang – nouvelle german kitchen. Den ligger i en gammal nedlagd transformatorstation intill samma kanal som Café Jacques. På Volt är ambitionsnivån hög och för att kunna hålla denna nivå serverar kökschefen Matthias Gleiß bara det som är bäst just för dagen. Det betyder en kort, men väldigt bra meny. När jag var där åt jag en förrätt på forell, hummer, ärtor, persika och wasabi. Mellanrätten var en mullet från Medelhavet med kronärskocksrisotto, physalis och vattenkrasse. Ovanpå det lammsadel med kantareller, kålrot och spenat. Och sist men inte minst,, en härlig kaka med vanilj, jordgubbar och mandel samt en trave tyska ostar. Allt för 54 euro. På en motsvarande restaurang här hemma skulle vi ha landat på ett helt annat pris.
Slutligen en restaurang som inte passar in i något fack.
Madonnas dotter gillade Der Imbiss, men MacDonalds är förmodligen inte lika förtjusta…
Der Imbiss (www.w-derimbiss.de) har en logga som i mycket hög grad (upp-och-ner-vänd) liknar en välkänd amerikansk hamburgerkedja (men Der Imbiss är annars så långt från Mickey D som man kan komma). Hur de har gått iland med det utan att få besök av en hel trave amerikanska advokater är höljt i dunkel. Ett amerikanskt besök fick de dock för ett par veckor sedan. Då var Madonnas dotter Lourdes på besök. Hon älskade deras berömda pizzor gjorda på naanbröd. Det kommer du också att göra om du hittar hit. Dresscoden är vad som helst från barfota med pannband till mörk kostym.
