Sydafrika är fullt av vilda djur, men de allra flesta finns i inhägnade områden, som privata gamefarms och nationalparker. Här och var finns det dock representanter för ”The Big Five” (lejon, leopard, elefant, noshörning och buffel) som lever helt i frihet. Ett exempel är en elefanthjord på ett knappt 40-tal djur som för många år sedan sedan rev ner ett staket och nu lever i ett vilt och svårtillgängligt område i delstaten KwaZulu-Natal.
Elefanterna skulle egentligen ha avlivats eftersom de då och då söker sig till byarna i trakten och ställer till med skador på jordbruken.
Nu ser det dock ut som att det populära begreppet rewilding kan rädda elefanterna. Rewilding är ett av nyckelorden när man pratar om att rädda hotade djurarter i Sydafrika och innebär att man försöker återställa den ursprungliga floran och faunan.
Ett mycket spännande sådant projekt är Loziba Wildlife Reserve (www.loziba.com). Loziba ligger mitt i det historiska Zulu-kungadömet i KwaZulu-Natal, inte så långt från den lilla staden Vryheid, ungefär fem timmars körning från Johannesburg. Namnet kan spåras till krigarkungen Mzilikazis favorithustru. Det är just i Loziba elefanterna håller till.
Försöken att förvandla Loziba till ett första klassens viltreservat drivs av en samling entusiaster med bland andra Grant Fowlds i spetsen. Grant har skrivit ett par böcker i ämnet och jobbar hängivet med att bland annat rädda noshörningar via föreningen Project Rhino (www.projectrhinokzn.org), som har som främsta prioritet att rädda noshörningarna.
Loziba har ett helt perfekt habitat för svarta noshörningar, som är den mest hotade av de två arterna. Svarta noshörningar är så kallade browsers. Det innebär att deras främsta föda är buskar – och sådana finns det hur många som helst av på Loziba. De är nu så många att det börjar bli svårt att ta sig fram på de vägar som finns i området.
Loziba siktar i första skedet på en storlek på runt 30 000 hektar (som jämförelse kan nämnas att den privatperson i Sverige som äger mest skog har cirka 20 000 hektar norrländsk skog). 40 000 hektar är dock inte ett orealistiskt mål och här finns också möjligheten att på sikt koppla ihop Loziba med Babanango (www.babanango.co.za), ett reservat som ägs av en tysk miljardär och är cirka 20 000 hektar stort. Du kan läsa mer om det reservatet genom att klicka här.
Än så länge är Loziba en dröm, men förhoppningen är att man snart ska ha fått ihop tillräckligt med mark för att kunna börja sätta upp staket och återetablera alla The Big Five i området. Redan nu har projektgruppen bakom Loziba köpt ett par farmer.
Man har också fått med sig fyra av byarna som äger mark i området och som ligger runt det som ska bli Loziba. En av morötterna för byarna är att Loziba kan skapa sysselsättning och utveckling i det mycket fattiga området. Idag är arbetslösheten skyhög och byarna har stora problem med infrastruktur, vatten och energi.
Jag besökte under ett par dagar Mawana Game Reserve, som är en central del i det område som förhoppningsvis ska bli Loziba. Det är den största farmen i området. Naturen är fantastisk, vattentillgången är god och här finns massor av vilt. Kort sagt perfekta förutsättningar.
Ett av de intressantaste områdena på Mawana är ett berg med samma namn som farmen. Efter en brant stigning hamnar man på ungefär 1100 meters höjd och här breder en stor platå ut sig. Höghöjdsslätten för tankarna till östafrikanska savanner och det är inte svårt att föreställa sig lejon som vilar i det höga gula gräset. Från toppen av berget är utsikten makalös och i den branta sluttningen finns också en stor grotta dom säkert varit tillflyktsort för människor under mycket lång tid.
Loziba kommer att behöva stöd utifrån för att göra verklighet av drömmen. Vill du veta mer eller stödja projektet kan du ta kontakt med mig på clas@tripant.comså ska jag se till att hjälpa till.