I natt flyttade sig Splendour of the Seas (www.royalcaribbean.com) till Grekland och mera bestämt till Mykonos som ligger i Cykladerna i Aegeiska havet. Trots att jag varit på en hel del grekiska öar var Mykonos ytterligare en ny bekantskap på den här intensiva kryssningen.
I de flesta Greklandsresenärers medvetande är Mykonos (www.mykonos.gr) tre saker – stränder, party och gayparadis. Jag ska direkt erkänna att jag klev iland på ön tidigt på morgonen och åkte tidig eftermiddag så de två sistnämnda aktiviteterna såg jag inte röken av. Faktum är dock att det finns en speciell website (www.gaymykonos.gr) för gaybesökarna på Mykonos så helt klart finns de fortfarande kvar på ön.
Lite strand hann jag dock med. För att inte riskera att missa båten fegade jag lite och tog bussen till den strand som ligger närmast staden. Ornos, som den heter, är inte stor och den var därmed välfylld, men var ändå helt OK. Om man ska tro de lokala experterna ska man dock bege sig till norra sidan av ön för att finna de finaste stränderna. Där har man också chansen att hitta en bit egen strand.
Mykonos (www.visitgreece.gr) är en lite annorlunda ö på flera sätt, bland annat skiljer sig arkitekturen från det man är van att se i Grekland. Här är vartenda hus kritvitt och har rundade hörn och kanter, alla snickerier är sedan målade i starka färger där ”greklandsblått” dominerar starkt. Det finns två sätt att se på det – antingen tycker man det är pittoreskt och vackert eller också tycker man att det är likriktat och ser ut som en smurfby. Själv landar jag väl någonstans mitt emellan. Det är dock svårt att förneka att det är vackert nere i hamnen där husen är byggda ända ner i vattenbrynet.
Även om partymattan ligger väl förankrad över ön så finns det (som överallt i Grekland) också ett rejält lager historia och kultur. Enligt legenden var det här som Herkules dödade jättarna och på en ön Delos en kort bit från Mykonos har arkeologerna grävt sedan slutet av 1800-talet och funnit mängder av ruiner.