Dags att flytta från Crocodile Bridge Rest Camp till Orpen Rest Camp i Krugerparken (www.sanparks.org/parks/kruger/). Det är 18 mil att köra, men eftersom hastighetsgränsen är 50 km/h (på asfalt) eller 40 km/h (på grus) tar det sin tid. Vill man dessutom se djur går genomsnittshastigheten ner rejält. Själv höll jag 20 knappt km/h i snitt så hela dagen gick åt.
Jätterestaurang med utsikt på campen Lower Sabie.
De första fem milen, som jag kört flera gånger, avverkades rätt snabbt och jag tog också en närmare till på campen Lower Sabie, som ligger några mil in i parken. Den framstår som rena Disney World jämfört med lilla lugna Crocodile Bridge. Lower Sambie ligger väldigt vackert vid floden Sabierivier och bjuder på jätterestaurang, shop i supermarketformat och en internationell kaffekedja. Här verkar också de flesta besökarna vara internationella turister. Säkert kul en kväll, men inget ställe jag skulle slå mig ner på i flera nätter.
Tshokwane bjöd på kudupaj, ginger beer och underhållning av snygga fåglar.
En desto trevligare överraskning var raststället Tshokwane, som enligt mina nya sydafrikanska kamrater funnits där i evigheter (och de bör veta eftersom de själva besökt parken i minst 30 år). God mat tillagas över öppen eld och kockarna måste ha slangbellor för att jaga bort närgångna apor från det öppna köket – mycket underhållandeJ. Det pensionerade par som jag lärde känna gör som väldigt många andra äldre sydafrikaner – fortsätter att jobba för att ha råd med lite guldkant, som besök i Kruger. De har sadlat om till att sälja mat och grönsaker på en marknad i södra Johannesburg som heter Art Farm (www.the-artfarm.co.za). Första lördagen i varje månad är det bäst drag där, enligt dem.
Förälskade lejon är inte blyga.
Efter Lower Sabie blev det fart på djursidan. Först två lejonmöten. Ett med ett förälskat lejonpar och ett med en flock på 13 lejon, som snabbt gick över vägen och in i den frodiga grönskan.
Den här glada elefanten bjöd på ryggsim, men det gjorde sig bättre i verkligheten än på bild.
Jag tillbringade också mycket tid vid dammen Nsemani där glada elefanter lekte med vattnet och varandra. Jag kan garantera att det märks när en stor elefant kastar sig baklänges och landar på rygg i plurret. Dessutom ser det extremt kul ut när det sticker upp fyra elefantfötter och en snabel ur vattnet innan den lyckats vända på sig.
Väl framme i Orpen Rest Camp kan jag konstatera att det också är en liten camp. 15 bungalows, en liten affär och dessutom god djurunderhållning vid vattenhålet på andra sidan staketet är vad som bjuds.
