www.tripant.com

På väg mot Kystriksveien – en av världens vackraste vägar (Jäckvik, Sverige – Mo i Rana, Norge, 23/6, 2024)

Postat den juni 23, 2024 av Clas Johansson

Den norska kustvägen bjuder på både hav och fjäll och ofta är de sida vid sida.

Om du gillar att åka bil och se vackra platser är den norska Kystriksveien 17 (www.kystriksveien.no) ett utmärkt val. National Geographic (www.nationalgeographic.com) har till exempel utsett den till en av de 101 vackraste vägarna i världen.

De riktiga entusiasterna väljer att cykla Kystriksveien.

Kystriksveien går från Steinkjer i söder till Bodö i norr. Den är ungefär 650 km lång och bjuder både på fjäll och hav. Det finns flera sätt att anknyta till den från Sverige.

För dig som vill gå all-ín och har gott om tid skulle jag föreslå att du börjar turen i Kiruna och tar Nordkalottvägen över till Narvik oh sedan vänder söderut.Nackdelen är att det blir en hel del körning i Norge innan du når Kystriksveien.

Nästa möjlighet är Silvervägen via Arjeplog och med slutstation i Bodö. Jag tycker personligen den är ett bra val eftersom den tar dig till en del av den svenska fjällvärlden som inte är så välkänd.

Ett steg söderut hittar du Blå Vägen som via Tärnaby tar dig till Mo i Rana. Den är en bra anslutning om du inte vill köra hela Kystriksveien.

För anknytning till den södra delen av vägen kan du köra via Funäsdalen eller Åre. Båda vägarna tar dig till Trondheim och den södra starten av Kystriksveien.

På fjället ovanför Jäckvik ligger Pieljekaise Nationalpark.

Själv startar jag resan i Jäckvik. Byn ligger i norra änden av Hornavan, som är Sveriges djupaste sjö (221 meter). På lagom vandringsavstånd från byn ligger också Pieljekaise Nationalpark (www.sverigesnationalparker.se).

Den livaktiga lilla byn (ett 30-tal bofasta) rymmer bland annat Jäckvik Fjällcenter (www.jackvikfjallcenter.com) med Sveriges längsta släplift (1927 meter). Här finns också campingplats, bensin och laddstolpar samt en stor, välsorterad ICA-butik. Passa på att ladda upp med mat och snacks här. Det är ingen slump att parkeringen är fullproppad med norska bilar som handlar betydligt billigare här än i Norge.

På vägen från Jäckvik mot Norge passerar jag Vouggatjålme fjällgård (www.vuoggatjalme.se). Den ligger mycket vackert precis vid polcirkeln och erbjuder boende, mat och helikopterturer.

Vägen är bra och tack vare den relativt nya tunneln på andra sidan gränsen tar turen till Mo i Rana bara knappt tre timmar. Nattvila blir det på Scandic Meyergården. Det är inte världens mest spännande hotell, men duger bra för en snabb övernattning.

Publicerat i Bil- och taxiresor, Djur och natur, Norge, Sverige | Etiketter Bodö, Jäckvik, Kystriksveien, Pieljekaise Nationalpark, Steinkjer, Vouggatjålme | Lämna en kommentar

Unika restauranger på Bali – Del 3 – Masa Masa, Ketewel, Sanur

Postat den mars 1, 2024 av Clas Johansson

Veckans Tips, Vecka 9, 2024

Den snygga inredningen passar bra ihop med den spännande maten.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva Masa Masa (www.linktr.ee/masamasabali) (www.facebook.com/p/Masa-Masa-100083221816166/). Den läckert inredda restaurangen, som ligger ett stenkast från havet, är basen för verksamheten. Men här finns också två riktigt bra affärer och med jämna mellanrum arrangerar Masa Masa indonesiska musikkvällar med allt från jazz till traditionella danser.

På övervåningen finns även en lokal där de ordnar spännande utställningar.

I butikerna på Masa Masa hittar du hantverk och antikviteter av hög kvalitet.

I butikerna säljs batik av hög kvalitet samt antikviteter och en del andra genuina produkter som kan vara trevliga att ta med sig hem som minnen från Baliresan. Shopen har en egen hemsida (www.pithecanthropusbali.com) och de har också butiker i Ubud. Med hänsyn till kvaliteten är priserna förvånansvärt vettiga.

Som en parentes kan sägas att det inte råder någon brist på souvenirer på Bali, men 99 % av utbudet ser mer eller mindre identiskt ut från affär till affär och jag gissar att huvuddelen inte kommer från Bali. Mitt tips är att satsa på träsniderier (du kan exempelvis beställa egna skyltar), batik och smycken.

Cumi Salam Belimbing samt en liten flaska med Jamu..

Men åter till maten på Masa Masa, den liknar inget annat här på Bali. Basen är traditionell, men köket bjuder ofta på en oväntad twist.

En bra vägledning är att när de på Masa Masa upplyser om att maten är stark (hot) så är det inget utslag av skämtlynne. Är du inte van vid väldigt chilistark kryddning så skulle jag föreslå att du ber dem vara lite varsamma med chilistyrkan, om inte kommer du att behöva extra servetter för att torka pannan samt en stor karaff vatten.

En sådan kryddstark, men väldigt läcker, rätt är Cumi Salam Belimbing – bläckfisk i chilisås. Den kommer garanterat att få håret att växa ut om du är en smula tunn där uppe. Jag kan också rekommendera de läckra fiskkakorna, som inte är kryddstarka. Om du inte ätit maneter (!) förut så ska du absolut prova Jellyfish Jurak.

Nasi Sela Tenderloin.

Vill du hellre njuta av kyckling är Kari Kapitan ett bra tips. Traditionellt var det en rätt speciellt avsedd för kaptenen på en båt. Vill du ha något köttigare är Nasi Sela with Grilled Tenderloin ett säkert val.

Prova gärna den lokala hälsodrycken Jamu till maten. Min privata favorit är Lemongrass Ginger. Vågar du dig inte på Jamu finns det istället härliga juicer och mocktails. Som vanligt skulle jag föreslå att du skippar vinet, där har Bali en lång väg att vandra och du vinner inget på att vandra med dem på den än så länge obanade stigen. Håll dig till kall öl om du vill ha något med alkohol till maten.

Även Masa Masa är en rätt turistfri restaurang. Hit går framförallt de mer välbeställda lokala invånarna.

Publicerat i Antikviteter, Hantverk, Indonesien, Kläder, Mat och Dryck, Musik | Etiketter Cumi Salam Belimbing, Jamu, Jellyfish Jurak, Kari Kapitan, Masa Masa | Lämna en kommentar

Unika restauranger på Bali – Del 2 – Warung Pizarro, Sanur

Postat den februari 23, 2024 av Clas Johansson

Veckans Tips, Vecka 8, 2024

Bakom den här dörren finns Balis bästa fisk om jag får bestämma.

Warung Pizarro (www.instagram.com/warungpizarro/) är en familjeägd restaurang som ligger i Batubulan nära kusten på Jalan Ida Bagus Mantra No 111, ungefär 15 minuter nordost om Sanur på Bali.

Precis som de flesta andra balinesiska restauranger på min topplista är det här är ett ställe som väldigt få turister hittar till. De flesta gästerna är balineser eller expats och de kommer hit efter att ha fått en rekommendation. Sannolikheten att någon bara ska slinka in är rätt liten eftersom Pizarro ligger utmed den stora kustvägen och man måste svänga in på motorcykelbanan för att ta sig hit.

Så här lugnt är det sällan på Pizarro.

Bästa sättet att hitta är för övrigt att knappa in restaurangnamnet på Google Maps (www.google.com/maps/) eller beställa en bil via den förträffliga taxiappen Gojek (www.gojek.com), som du måste ha i din telefon när du är i Indonesien.

Varför restaurangen är döpt efter den spanska conquistadoren Francisco Pizarro, som dräpte mängder av Inkaindianer och grundade den peruanska huvudstaden Lima innan han själv blev mördad är än så länge höjt i dunkel, men jag tror det har att göra med att Pizarro också var en skicklig sjöfarare.

Ikan Bakar, den här gången på nyfångad tonfisk. Hela kalaset inklusive ångad vattenspenat med vitlök, ris och ett glas färskpressad apelsinjuice kostar under 80 kronor.

Pizarros matfilosofi är dock allt annat än dunkel, här handlar allt om pinfärska råvaror från havet, som ligger några hundra meter från restaurangen. Medan en del av familjen tar upp fisk och skaldjur ur havet ser en annan del till att laga till det som kommer in med båten. Vad som hamnar på din tallrik beror alltså på vad man fångat under dagen.

Menyn är inte stor, men maten är alltid väldigt god och fräsch. Mina favoriter är den grillade fisken (Ikan Bakar) och bläckfisken (Cumi Bakar). Bläckfisk med chili sås (Cumi Chilli Sauce) är en annan höjdare. En skillnad mot många andra restauranger här nere är förresten att man ångkokar grönsakerna istället för att fräsa dem i olja. För dig som gillar desserter finns det också mycket att välja på.

Pizarro är också en väldigt trivsam restaurang. Personalen är ultratrevlig och pratar dessutom bra engelska. Restaurangchefen har till och med varit i Sverige ett antal gånger eftersom han tidigare i livet jobbade på kryssningsfartyg.

I fiskeshopen som ligger vägg i vägg med restaurangen hittar du allt för allt för djuphavsfiske.

Bredvid restaurangen har familjen också en fiskeshop (www.facebook.com/warung.pizarro/) för dig som är intresserad av havsfiske. Jag är ingen expert, men det ser i vart fall väldigt seriöst ut med mycket dyrbar utrustning på hyllorna.

Om du är intresserad av fiske kan de också arrangera så att du får hänga med ut på en fisketur, får du upp något ser de självfallet till att laga till det på restaurangen. Om du är riktigt intresserad gör de också långa fiskeresor till okända delar av den indonesiska övärlden. Vill du veta mer kontaktar du Kadek på WhatsApp +62-821-45177365.

Publicerat i Bil- och taxiresor, Djuphavsfiske, Indonesien, Mat och Dryck | Etiketter Cumi Bakar, fiskeresa, fiskeshop, fisketur, Gojek, Ikan Bakar, Pizarro | Lämna en kommentar

Unika restauranger på Bali – Del 1 – Pitaloka, Sanur

Postat den februari 9, 2024 av Clas Johansson

Veckans Tips, Vecka 6, 2024

Att äta lokal mat är för mig en stor del av reseupplevelsen. Låt mig därför berätta om några favoritställen på Bali, som jag lärt känna bra det senaste året. De återfinns alla i den trevliga lilla staden Sanur med omnejd, eftersom detta varit min bas.

De restauranger jag ska berätta om är alla sådana som främst besöks av lokal övre medelklass när de vill ha lite guldkant på tillvaron. De bjuder på en befriande avsaknad av turister och alla är också något mer än bara restauranger.

Pitaloka ligger i ett ståtligt kolonialhus.

Först ut på listan är Pitaloka (www.pitalokasanur.id), som ligger i centrala Sanur. Redan på parkeringen utanför restaurangen förstår man att det här är en annorlunda Baliupplevelse. Restaurangen är inrymd i ett bländande vitt, pampigt hus i traditionell kolonialstil, vilket är tämligen ovanligt på Bali.

Tyvärr har jag inte lyckats klura ut husets historia, men en inte allt för vågad gissning är att det har holländska rötter. Holländarna koloniserade Bali i början av 1900-talet och så sent som efter andra världskriget höll man fortfarande på med terrorkampanjer för att stoppa självständighetsrörelsen. Hur många människor som dog i strider och i holländarnas fångläger finns det inga riktiga siffror på, men klart är att det var väldigt många.

Kokboken som inspirerat Pitaloka.

Men låt oss återvända till dagens mycket fredliga Bali och dess mat.

Pitaloka serverar fantastisk indonesisk mat och mycket av den har sitt ursprung i en ganska okänd kokbok som gavs ut av det självständiga indonesisens första president Sukarno. Boken heter Mustika Rasa. Det är en omfångsrik bok, som trycktes strax innan Sukarno störtades på 1960-talet.

På Pitaloka finns förstås alla de vanligaste rätterna, men också en hel del annat. Jag skulle rekommendera att ni tar in en trave rätter och delar på dem.

Andra våningen på restaurangen Pitaloka.

En bra start kan vara deras okonventionella ”sushi” som måste vara något av det mest prisvärda som serveras på en finare restaurang på Bali. För 33 000 rupees (lite drygt 20 kronor) får ni 10 stora bitar! I samma prisklass finner ni Batagor, som är kycklingdumplings med jordnötssås.

En annan höjdare är Ikan Bakar – grillad snapperfilet med ångade grönsaker och ett par rejält kryddstarka såser. 40 kronor kommer det att stå på notan. Tongseng Kambing – en gryta på lamm, kokosbuljong och morötter är en annan favorit. För den får ni hosta upp nära 50 kronor, men så är det också det dyraste på matmenyn…

Pitalokas meny gör alla dessertälskare glada.

Om det är någon som inte begriper sig på lokal mat finns även en sektion med enkla, men fräscha och vällagade, västerländska rätter.

Sist, men inte minst, innehåller menyn ett stort utbud a desserter – både lokala och internationella.

Rummen på Pitaloka är enkla men trevliga.

Pitaloka har också några enkla, men trevliga, rum till uthyrning. Återigen får man nästan gnugga sig i ögonen när prislistan kommer upp. Under lågsäsong går det att få ett dubbelrum inklusive bra frukost för en bra bit under 300 kronor per natt!

Det finns också en pool som de övernattande gästerna kan utnyttja.

Ett nytt restaurangtips från Bali kommer nästa vecka.

Publicerat i Arkitektur, Hotell, Indonesien, Mat och Dryck | Etiketter Bali, Batagor, Ikan Bakar, Indonesisk mat, Pitaloka, Sanur, Tongseng Kambing | Lämna en kommentar

Höga utsiktspunkter och intensiv busstur runt centrum (Ho Chi Minh City, Vietnam, 2/1, 2024)

Postat den januari 2, 2024 av Clas Johansson

Ho Chi Minh City är en jättestad och den växer fortfarande så det knakar. För att få en översikt över staden är en bra början att tas sig upp i någon av de två skyskrapor som bjuder på utsiktsdäck.

Landmark 81 är Sydostasiens näst högsta byggnad.

Högst av de två är The Landmark 81 (www.thetowerinfo.com) som är 81 våningar hög. Inklusive spiror höjer den sig hela 470 meter över marken. Det gör den till den näst högsta byggnaden i Sydostasien efter Merdeka 118 i Kuala Lumpur i Malaysia. En biljett för en vuxen hit kostar drygt 200 kronor.

Hotellets Club Lounge är spektakulär.

I samma skyskrapa ligger också stadens högst belägna hotell som börjar på 47:e våningen. Det är ett Marriotthotell som heter Vinpearl Landmark 81 (www.marriott.com). Du får betala runt 3 000 kronor för ett dubbelrum, men ett smart drag är att lägga till några hundralappar och få tillgång till deras Club Lounge på 71:a våningen. Frukost ingår då och du får också gratis smårätter och drycker under dagen, afternoon tea samt cocktails på kvällen. Ett kanondeal om du frågar mig.

Låter du Marriott dra drygt 60 000 kronor från ditt Platinumkort får du bo i Presidentsviten som är nästan 500 kvadratmeter stor och ligger på 68:e våningen.

Mia Saigon är ett klassiskt hotell.

När vi ändå pratar om boende i den högsta klassen vill jag passa på att slå ett slag för Mia Saigon (www.miasaigon.com) som ligger precis intill floden i det lite lugnare District 2.

Det är ett klassiskt femstjärnigt lyxhotell där alla rum har utsikt mot floden och priserna ligger på ungefär samma nivå som Landmark 81, rummen är dock betydligt större och lyxkänslan mer klassisk. Jag har inte bott här själv, men har pålitliga kamrater som är hängivna supporters.

Saigon Skydeck ligger precis intill floden.

Saigon Skydeck i kontorsskrapan Bitexco Financial Tower (www.bitexcofinancialtower.com) har ett utsiktsdäck som är ungefär 100 meter lägre än Landmark 81 och priset för att åka upp i denna skyskrapa är ungefär hälften av det i Landmark 81, alltså runt 100 kronor.

Från båda utsiktspunkterna får du en utmärkt översikt över centrala staden, tyvärr ser man sällan särskilt långt eftersom den väldigt förorenade luften gör att det ganska snabbt blir väldigt grått och byggnader i fjärran försvinner i ett töcken.

Klassiska Saigon Central Post Office är en av stoppen på bussturen.

När du skaffat dig en översikt är ett bra nästa steg att köpa en biljett på stadens Hop-on-hop-off bussar (www.hopon-hopoff.vn).

Hela turen runt centrum tar cirka en timme och för 150 kronor kan du kliva av och på så många gånger du vill. Vill du spara en slant kan du åka hela turen i ett svep, då kostar den ungefär 70 kronor.

Ben Thanh Markets matavdelning.

Ett bra ställe att sluta turen på är förresten Ben Thanh Market, som är inrymd i en av stadens äldsta byggnader. Här finner du allt mellan himmel och jord och här finns också en stor matmarknad med massor av olika typer av street food. Se till att du är rejält hungrig när du kliver av bussen!

Publicerat i Arkitektur, Bussresor, Historia, Ho Chi Minh City, Hotell, Marknader, Mat och Dryck, Saigon, Vietnam | Etiketter Ben Thanh Market, Bitexco Financial Tower, Landmark 81, Marriott, Mia Saigon, Saigon Central Post Office, Saigon Skydeck, Vinpearl Landmark 81 | Lämna en kommentar

Småkaotiskt på flygplatsen i Ho Chi Minh (Da Nang – Ho Chi Minh City, Vietnam, 1/1, 2024)

Postat den januari 1, 2024 av Clas Johansson

Trots att nyårsfirandet inte blev särskilt utsvävande – faktum är att jag till med lyckades somna innan de vackra nyårsfyrverkerierna sköts upp över floden i Hoi An – är det skönt att sova ut på morgonen och ta ett eftermiddagsflyg med VietJet (www.vietjetair.com) till Ho Chi Minh City (som väldigt många fortfarande kallar Saigon).

Flygplatsen i Ho Chi Minh City är på tok för liten och ankomsten är därför en smula kaotisk. Jag har återigen fått en gratis transfer av www.booking.com och det tar en dryg halvtimme att hitta bilen. Systemet för förbokade bilar här bygger på att bilarna väntar någonstans där det går att parkera, sedan har de en en ”fixare” som susar runt och letar rätt på resenärerna. När han hittat resenärerna (min fixare hittar mig efter att jag skickat en bild på kaféet jag står framför) ringer han bilen som kör upp framför terminalen och i rasande fart lastar man in passagerare och bagage för att inte blockera den trånga gatan. Det gäller att hålla järnkoll på bagaget så att inget blir kvar.

Aurora Western Village bjuder inte på några stora upplevelser, men är praktiskt och har en bra pool på taket.

I Ho Chi Minh har jag bokat in mig på lägenhetshotellet Aurora Western Village (http://aurorabyglenwood.com) . I vissa delar av staden är lägenhetshotellen helt dominerande. Så är det här i Distrikt 2 som jag valt för mina dagar i Saigon. Aurora kostar runt 900 kronor natten för en lägenhet med två sovrum, kök, tvättmaskin och daglig städning. På taket finns en pool och ett litet gym och det är precis vad jag behöver.

En av de märkligare restaurangerna är Kin Neko Cat Café. Det är inte ett café för katter utan ett café fullt av katter som promenerar runt mellan borden och frotterar sig med gästerna. Undrar vad en svensk hälsovårdmyndighet skulle säga om denna affärsidé…

Kvarteren runt Aurora är inga turistkvarter, däremot bor många expats här och flera av de internationella skolorna ligger i området. Gatorna är inte allt för kaotiska och det finns massor av restauranger i alla prisklasser, allt från mobila gatustånd där du kan få någonting i magen för 5-10 kronor till flotta krogar med Michelinmeriterade köksmästare och för vietnamesiska förhållanden skyhöga priser. Jämför man med Europa är det fortfarande rysligt billigt även på lyxkrogarna.

Publicerat i Flygresor, Ho Chi Minh City, Hotell, Mat och Dryck, Saigon, Vietnam | Etiketter Aurora Western Village, kattcafé, Kin Neko Cat Café, Vietjet | Lämna en kommentar

Munken som tände eld på sig själv och blåst av Bankomaten (Hue, Vietnam, 29/12, 2023)

Postat den december 29, 2023 av Clas Johansson

Efter en lättjefull dag i Hoi An står nästa utflykt med Mr. Vu (WhatsApp +84 90 514 04 88) på schemat. Den här dagen har dock hans son blivit sjuk och därför har han anförtrott mig till en annan förare. Det är absolut inget fel på hans jobb men engelskan inskränker sig till ett minimalt antal ord och det är självfallet inte samma sak som att åka med någon som pratar engelska och är ivrig att svara även på de dummaste frågor.

Kejsarstaden i Hue byggdes i början av 1800-talet och är nu ett världsarv.

Dagens mål är kejsarstaden Hue och även om jag varit här tidigare är det intressant att komma hit igen. Ska du göra turen mellan Hoi An och Hue så se till att en av sträckorna går längs den väg som går efter kusten och upp via det klassiska bergspasset Hai Van. I vackert väder är det här en av världens häftigaste bilvägar, men nu ösregnar det…

Första stoppet är kejsarstaden i Hue, som faktiskt inte är så gammal som man lätt kan tro. Hela det stora komplexet, med massor av byggnader, byggdes i början av 1800-talet. Det övergavs efter andra världskriget, när monarkin i Vietnam upphörde. Under krigen mot fransmännen och senare USA blev också de flesta byggnaderna förstörda och det var först i början av 1990-talet som restaureringen började, ett jobb som fortfarande pågår.

Palatsområdet är inspirerat av Den Förbjudna Staden i Peking och har utsett till världsarv av Unesco (https://whc.unesco.org/en/list/678/).

Thieh Quang Ducs bil.

Nästa stopp är pagoden Thien Mu. För de som är min ålder är det nog en del som kommer ihåg protestaktionen av munken Thieh Quang Duc, som 1963 körde till Saigon för att visa sin avsky mot den brutala regimen i Vietnam. På ett torg i Saigon klev han ur bilen, satte sig i lotusställning och började meditera. Därefter hällde några av hans kollegor bensin över honom och tände på.

De ruskiga bilder av den stoiske munkens rituella självmord som togs av den amerikanske fotografen Malcolm Browne blev årets bild och är ett av mina absolut första minnen av något som hände utanför Sveriges gränser. Den bil Thieh körde till Saigon, och som syns i bakgrunden på bilderna, finns i ett litet garage vid pagoden.

Testa att göra rökelse.

Efter ett snabbt stopp på den stora marknaden Dong Ba styr vi mot den lilla by utanför Hue där man gör rökelse. De färggranna rökelsestickorna gör sig väldigt bra på bild och produceras med en massa olika dofter. Du kan prova att göra din egen rökelse och det hör till god ton att köpa med sig några paket rökelse som tack för förevisningen och fotomöjligheterna.

Här ligger Khai Dinh begraven.

Sist på agendan är ett stopp vid kejsar Khai Dinhs begravningsmonument. Det ser urgammalt ut eftersom det försöker efterlikna ett medeltida europeiskt slott, men kejsaren dog på 1920-talet och allt är konstruerat av moderna material. Det är lite svårt att tro vid första anblicken, men blir tydligt när man tittar noga och inser att det som ser ut som skulpterad sten i själva verket är betong.

Vägen tillbaka går via den nybyggda vägen mellan Hue och Da Nang som går längre in i landet. Den tar lika lång tid att köra som kustvägen, men man slipper de hundratals hårnålskurvorna och det är en välsignelse när mörkret faller.

Se upp för den här bankomaten.

När vi sent på kvällen kommer tillbaka till Hoi An får jag en ekonomisk förstagångsupplevelse som jag gärna hade varit utan. För att betala de 2 300 000 Dong (ungefär 1 000 kronor) som utflykten kostar jag tar ut fem miljoner från en hypermodern bankomat på TPBank (https://tpb.vn/eng/ve-tpbank). Men till min oerhörda förvåning är det tomt när sedelfacket öppnar sig. Trots detta dras pengarna från mitt konto och när jag besöker kontoret dagen efter är de helt ointresserade av mina frågor kring att deras automat inte levererat mina pengar. Nu återstår att se vad min digitala bank Lunar (www.lunar.se) – som hittills fungerat oerhört bra för billiga kontantuttag utomlands – kan göra åt det hela. Tills vidare kan jag bara rekommendera att ni undviker TPBanks bankomater. Fortsättning följer.

Publicerat i Arkitektur, Bil- och taxiresor, Historia, Unesco världsarv, Vietnam | Etiketter bankomat, Dong Ba, Hai Van, Hoi An, Hue, kejsarstaden, Khai Dinh, rökelse, Thieh Quang Duc, Thien Mu, TPBank, världsarv | Lämna en kommentar

Ståtligt tempelområde och vietnamesiskt Disneyworld på bergstopp (Hoi An, Vietnam, 27/12, 2023)

Postat den december 27, 2023 av Clas Johansson

Mr Vu var en utmärkt följeslagare.

Efter några lugna, trevliga (men regniga…) dagar i Hoi An börjar det bli dags att ta sig an omgivningarna. Jag har några punkter på listan och har blivit tipsad om Mr. Vu som har en transportfirma han kallar Same Same but Better. Han gör allt från körningar till och från flygplatsen till långa utflykter, är kunnig, flexibel och pratar bra engelska. Mr. Vu nås enklast via WhatsApp +84 90 514 04 88.

Idag har vi kommit överens om att han ska ta mig till det gamla hinduiska tempelområdet My Son, bron Golden Hands samt avsluta med en shoppingsväng i Da Nang. Det är 160-170 kilometers körning och kommer att ta hela dagen. Prislappen för detta i en väldigt bekväm bil är 1,6 miljoner dong (runt 700 kronor).

My Son var huvudstad i Champariket i runt 1000 år.

My Son (https://disanvanhoamyson.vn) hade sin storhetstid från 300-talet till 1200-talet och är förvånansvärt väl bevarat. Det har gjort att Unesco utsett det till ett världsarv (https://whc.unesco.org/en/list/949/). My Son var politisk och religiös huvudstad för kungadömet Champa som dominerade den här delen av världen under lång tid.

My Son ligger vackert inbäddat i yppig grönska i ett bergigt landskap runt 50 km från Hoi An. Just när jag besöker området hänger dimman i luften och det är inte svårt att förstå varför man valde det här området. Känslan av magi är påtaglig och det förstärks förstås av alla de tempel som ligger utspridda i dalgången. Jag var här ett par timmar, men önskar att jag hade avsatt mer tid. Det finns hur mycket som helst att se och den blygsamma entréavgiften på 150 000 dong känns väldigt prisvärd.

Golden Hands Bridge kommer inte helt till sin rätt i regn och dimma.

När jag lyckas slita mig från My Son är det en dryg timmes körning till Golden Hands Bridge och här måste jag erkänna att min research var extremt dålig. Den inskränkte sig till några Instagrambilder och jag trodde i min enfald att vi skulle köra fram till bron, kliva ur bilen och ta några bilder. Inget kunde vara mer felaktigt!

Fransk medeltid högt upp i de vietnamesiska bergen.

Golden Hands Bridge är bara en mycket liten del ett enormt Disney Worldinspirerat projekt där man byggt en hel stad högt uppe i Ba Na Hills. Temaparken kallas Sun World (https://banahills.sunworld.vn/en) och har hittat inspiration i såväl Vietnam som hos den forna kolonialherren Frankrike. Sun Worlds högsta punkt ligger på nästan 1 500 meters höjd och därför får besökarna inleda med en lååång och vacker linbanefärd. Den här dagen är vädret riktigt uselt och när jag kliver ur kabinen samt hamnar på kopian av ett franskt medeltidstorg ser jag inte många meter framför mig. Det gör i sin tur att byggnaderna ser kusligt autentiska ut trots att det bara är tio år sedan man började bygga dem.

Det vietnamesiska arvet får också plats på Sun World.

Även om jag inte är särskilt förtjust i temaparker (och avskräckt av inträdesbiljetten som kostar 900 000 Dong) blir jag motvilligt imponerad av den enorma satsning det inneburit att bygga hundratals byggnader med hotell, restauranger, affärer, samt konstiga sevärdheter högt upp i de otillgängliga bergen. Sun Group, som äger parken, startades för övrigt av en grupp vietnamesiska studenter som efter sin utbildning byggde upp en fastighetsbusiness i Ukraina för att sedan flytta tyngdpunkten till Vietnam där man numera driver en mängd verksamheter med tyngdpunkt på massturism.

Publicerat i Bil- och taxiresor, Nöjesparker, Unesco världsarv, Vietnam | Etiketter Champa, Da Nang, Golden Hands Bridge, Hoi An, My Son, Same Same But Better, Sun Group, Sun World | Lämna en kommentar

Vid floden i världsarvsstad (Hanoi-Hoi An, Vietnam, 24/12, 2023)

Postat den december 25, 2023 av Clas Johansson

Floden är pulsådern i Hoi An.

På julaftonsmorgon är det dags att styra kosan mot den vackra lilla staden Hoi An. Resan går att göra på många sätt (varav tåg är det roligaste) men den här gången är jag lat och låter Vietjet (www.vietjetair.com) flyga mig till Da Nang vars flygplats ligger en knapp timme från världsarvsstaden Hoi An, som är ett favoritställe i Vietnam.

När jag bokade mitt hotell via (www.booking.com) ingick det gratis transfer. Jag måste erkänna att jag var en smula skeptisk till hur det skulle fungera, men det gick helt perfekt och en ovanligt engelskspråkig chaufför väntade i regnet utanför flygplatsterminalen.

Lantana har ett perfekt läge precis invid floden.

Söndag och julafton var en kombination som gjorde att trafiken var mycket begränsad och 40 minuter senare var jag på Lantana Riverside Hotel (https://lantanariverside.com). Ska du bo på Lantana gäller det att se upp en smula så att du hamnar på rätt hotell, Lantana har nämligen tre olika hotell i Hoi An och det är en smula förvirrande.

Lantana Riverside är ett, med vietnamesiska mått mätt, femstjärnigt hotell och har allt vad man kan begära samt ett utmärkt läge 10 meter från floden Thu Bon,som rinner genom staden. Rummen är inte jättestora, men trevliga och personalen är (som på många ställen i Vietnam) fantastisk. Lägg på det en toppenfrukost. Den här tiden på året kostar dubbelrummet knappt 1 000 kronor natten, men när det inte är riktigt lika fullbokat går priserna snabbt ner. Se till att du får ett rum som vetter mot vattnet.

Tal är obligatoriska när man firar i Vietnam. Så även på hotellets galamiddag.

På kvällen har Lantanagruppen ordnat galamiddag på ett av sina andra hotell – Amina. Sådana tillställningar med en massa främlingar brukar ju kunna bli rätt stela, men den här är faktiskt riktigt rolig. Grunden är en buffé som har det mesta man kan önska sig och lite till. De har sedan kryddat med välkomstmingel, julklappsutdelning, karaoke och tävlingar. En del tal (sådana är obligatoriska vid alla sammankomster i Vietnam) samt olika uppträdanden av personalen står också på programmet. Sammantaget en ovanligt lyckad julafton!

Publicerat i Flygresor, Hotell, Mat och Dryck, Unesco världsarv, Vietnam | Etiketter Amina, Hoi An, Lantana Riverside Hotel, Thu Bon, Vietjet | Lämna en kommentar

Största konstgjorda sjön (Thac Ba Lake, Vietnam, 22/12, 2023)

Postat den december 23, 2023 av Clas Johansson

Märkliga små öar sticker upp överallt i That Ba Lake. Beroende på vattennivån blir en del av dem ibland helt översvämmade.

Thac Ba Lake är en 80 km lång konstgjord sjö tre timmar norr om Hanoi. Den är ungefär 20 000 hektar stor, vilket gör den till den största kraftverksdammen i Vietnam. I sjön finns runt 1 300 öar i alla storlekar och det ger den en väldigt speciell natur.

Jag har gott om plats på båten…

Det är bara fem år sedan man bestämde sig för att satsa på turism på Thac Ba Lake, så det är inte några stora mängder turister som hittar hit och särskilt inte mitt i vintern när det är rätt kyligt på sjön.

Jag kliver upp tidigt för att fånga morgonljuset och efter en del förvirring kommer jag fram till båten som ska ta mig runt. Jag hade förväntat mig något litet, men har en jättebåt med plats för 70-80 personer helt för mig själv.

Amerikanerna attackerade kraftverket under Vietnamkriget, men lyckades inte åstadkomma någon större skada.

Första stoppet är själva kraftverket, som byggdes med rysk hjälp på 1960-talet. Det finns fortfarande kulhål som en påminnelse om att amerikanska plan attackerade kraftverket i början av 1970-talet. Det har en effekt på runt 100 MW. Som en jämförelse har vårt största vattenkraftverk, Harsprånget i Luleälven, en effekt på över 800 MW.

Kring kraftverket ligger en prydlig by där de som jobbar med kraftgenereringen antagligen bor, men språkbarriären gjorde det en smula svårt att utröna några detaljer…

På en av de små öarna ligger hotellet Paradise Islands.

Vid nästa stopp hamnar vi på en ö med ett litet hotell som kallas Paradise Islands (https://thacba.net). De har en restaurang, en fin pool och kajaker som gästerna kan låna och paddla med i sjön.

Ska du åka till sjön och stanna över natten kan jag starkt rekommendera att du övernattar här istället för i stan. På ön finns bungalows som kostar runt 500 kronor per natt och på ön bredvid har man precis satt upp ett antal safaritält. Jag är dock inte säker på om de är helt klara ännu och några priser för dem har jag inte heller kunnat lista ut. De borde dock vara billigare än husen.

Publicerat i Båtresor, Camping, Djur och natur, Hotell, Vietnam | Etiketter kraftverk, Paradise Islands, That Ba Lake | Lämna en kommentar