Okänd nationalpark (5/9, 2020 Pretoria – Manyeleti, Krugerparken, Sydafrika)

Old Olive Tree Camp är mysig och väldigt prisvärd. Dessutom ligger den bara fem minuter från gaten till nationalparken.

Från Pretoria till nationalparken Manyeleti (www.manyeleti.com) är det ”bara” 50 mil, men kvaliteten på vägarna är mycket ojämn, lägg sedan på något matstopp och lite shopping så tar det en hel dag.

Eftersom min bokning i parken börjar på söndagen så tillbringar jag natten på tältlodgen Wild Olive Tree Camp (www.wildolivetreecamp.co.za), som ligger precis utanför gaten till parken. Precis innan solen går ner tar jag en promenad till ett utkikstorn lodgen har och där kan jag höra lejonen ryta inne i parken!

Manyelti ligger mellan de exklusiva områdena Sabi Sands och Thornybush. När det blir för mycket trafik i dessa söker sig djuren gärna till Manyeleti.

Manyeleti har för övrigt en intressant historia. Parken gränsar i öster till den legendariska Krugerparken, men idag är stängslen mellan parkerna borta, så den är i praktiken en del av Kruger. Under apartheidtiden var dock alla människor med mer påtagligt pigment i huden förbjudna att besöka Kruger, men Manyeleti var öppet för den gruppen.

Eftersom väldigt få svarta eller färgade hade råd att åka på safari innan 1994 var infrastrukturen i Manyeleti väldigt lite utbyggd. Parken är fortfarande rätt anonym och besökarna är ganska få. Det gör den till en makalös del av Kruger som många missar! Själv är jag bara glad för det…

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bil- och taxiresor, Camping, Djur och natur, Safari, Sydafrika | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Ödslig huvudstad (3/9, 2020, Victoria West – Pretoria, Sydafrika)

Huvudgatan i Victoria West.

Efter att ha skrapat isen av rutorna på min VW Amarok utan för guest houset Melton Wold Guest House (www.meltonwold.co.za) kör jag den korta biten in till Victoria West, som är en charmig liten stad där man skulle kunna spela in en Västernfilm vilken dag som helst.

Jag väljer sedan den norra vägen via diamantstaden Kimberley för nästa etapp av resan mot nationalparken Manyeleti (www.manyeleti.com) via Pretoria. Vägvalet är nästan exakt lika långt i avstånd räknat, men resan tar betydligt längre tid, eftersom vägen går rakt igenom några stora städer på vägen.

Rödbetsfalaffel på Lexi´s.

Pretoria just nu är en märklig upplevelse, trots att reglerna för att bromsa Covid-19 har luckrats upp rejält är centrum väldigt öde. Många restauranger är stängda, men det gör också att jag gör en ny trevlig bekantskap. Lexi´s (www.lexiseatery.com) i Hazelwood bjuder bara på vegetarisk mat – och väldigt god sådan.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bed&Breakfast, Bil- och taxiresor, Pretoria, Sydafrika | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Första dagen i frihet (2/9, 2020 Cape Town – Victoria West, Sydafrika)

Ödsligt, men vackert, i Karoo.

Idag var det 163 dagars sedan Sydafrika stängde ner på grund av Covid-19. Så många dagar i sträck har jag inte sovit i min egen bädd sedan jag gick ut grundskolan. Det är därför med en viss förväntan jag sätter mig i bilen för att köra 2000 km till Manyeleti (www.manyeleti.com), som är en del av den utvidgade Krugerparken, alltså de privata naturreservat som rivit staketen mot parken för att skapa ett större område för djuren att röra sig på.

För att suga på karamellen beslutar jag att ta en 200 km omväg via det stora och ödsliga området Karoo i nordvästra delen av Sydafrika. Efter att ha passerat den långa tunneln norr om Cape Town svänger jag därför norrut och kör via Ceres in i landet. Grusvägarna tar vid rätt snabbt och man är snart ute i synnerligen öde del av landet. Färisterna är många och ibland måste man till och med öppna grindar! Vid ett tillfälle är enda mötet på 180 km en lastbil full med boskap.

Några av de mindre teleskopen på SALT.

På vägen passerar jag den lilla staden Sutherland som har hamnat i rampljuset på grund av att förutsättningarna – hög höjd, minimala luftföroreningar och så gott som obefintligt bakgrundsljus – är mycket lämpade för att kika på himlakroppar väldigt långt borta. Forskare från hela världen konkurrerar om platserna vid de stora teleskopen vid Southern African Large Telescope (SALT) (www.salt.ac.za). För 60 rand får man en rejäl guidad tur och tillfälle att komma in i två av de många teleskop som samsas på bergsplatån på 1 800 meters höjd.

Riktigt så här kallt var det inte på Melton Wold, men -2 i ett helt ouppvärmt hus är inte att leka med.

Nästa lilla stad på kartan är Fraserburg och därefter passeras Loxton. Dagen avslutas på charmiga Melton Wold Guest House (www.meltonwold.co.za), som är det äldsta guest house som fortfarande är i drift i Sydafrika. Redan 1935 slog man upp portarna och det är ju inte utan att jag funderar på vem som bodde här på den tiden, när det antagligen var ännu mer isolerat. Huset ser nästan exakt likadant ut som när det byggdes, men skulle må bra av lite TLC (tender loving care). När jag vaknar på morgonen är det -2 grader ute och försumbart varmare i rummet.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bed&Breakfast, Bil- och taxiresor, Djur och natur, Sydafrika | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Snorkling med muräna (Bhanga Nek, Sydafrika, 17-18 januari, 2020)

Redo att snorkla, vågorna är rätt hyggliga trots att det är vindstilla.

Fredagen är avsatt för snorkling i nationalparken iSimangalizo (www.isimangaliso.com). Det är hett som i en ugn, vinden har dött ut nästan helt och det är lågvatten mitt på dagen. Med andra ord perfekt för snorkling med guiden Trevor på Kosi Bay Africa (www.kosibayafrica.co.za).

Vi inleder med att Oscar tar oss i sin palmbåt efter stranden på Lake One till det ställe där sanddynerna mellan havet och sjön är som lägst och vandringen över hyggligt enkel. När vi kommer ner till havet (stolpe 8-9) är vi i princip mitt framför ett litet, men väldigt läckert rev, som är fullt av fisk. Förutom massor av vackra småfiskar ser vi en stor kingfish, ett par rejäla papegojfiskar och en stor grönprickig muräna.

Trevor laddar för vandringen i en privat liten naturlig badtunna.

Vandringen tillbaka är stekande het, men lyckligtvis har marulaträdets frukter börjat mogna så vi kan läska oss med dem på vägen ner till båten. Där har Oscar använt tiden till att fånga några fiskar som ser ut som braxar och gjort en liten eld. Han serverar den grillade fisken på palmblad med lite citron och salt. Det är en av de läckraste luncher jag ätit på länge!

På lördagen är det om möjligt ännu varmare (över +40) och fuktigare än tidigare i veckan och det är svårt att göra något annat än att bada i havet (2 minuter från tältet) samt ligga i hängmattan med en kopp te eller ett glas vatten inom räckhåll…

Söndagen ägnas åt den åtta timmar långa återfärden till Sydafrikas huvudstad Pretoria och en rejäl punktering.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Camping, Djur och natur, Dykning, Mat och Dryck, Sydafrika | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

I palmbåt bland flodhästar och sköldpaddor (Bhanga Nek, Sydafrika, 16 januari, 2020)

Palmbåtarna är väldigt enkla, men extremt bra anpassade till sjön.

Jag har en smula svårt för att sitta still och redan första dagen får vi därför kontakt med Trevor på Kosi Bay Africa (www.kosibayafrica.co.za). Han har en liten camp mitt i nationalparken iSimangalizo (www.isimangaliso.com) i Bhanga Nek och ordnar också utfärder i trakten (standardpriset är 350-450 rand per person). Han är dessutom en bra infomationskälla för allt du kan tänkas behöva veta om trakten.

Båten stakas fram runt den väldigt fiskrika Lake One.

Trevor fixar så att vi får kontakt med Oscar. Han bygger egna, väldigt speciella, traditionella båtar av stammen till raffiapalmens blad. De långa palmdelarna binds ihop och vips har man en lång, platt båt som går lätt genom vattnet. Vattnet är i det här fallet den stora sjö med bräckt vatten som ligger på andra sidan de sanddyner som skiljer den från havet.

Sjöarna är fyra till antalet och kallas för enkelhetens skull Lake One, Lake Two, etc.

Oscar håller till på Lake One och det är den han tar oss ut på. Här stakar han för det mesta fram sin båt eftersom stora delar av Lake One är mycket grund. Paddeln plockas bara fram när han måste ut på den djupa delen.

Flodhästarna dyker upp ruggigt nära den enkla palmbåten.

Den grunda sjön och det faktum att det växer mycket gräs runt den gör Lake One till en favoritplats för flodhästar, som då och då dyker upp väldigt nära Oscars lilla båt. Lyckligtvis har flodhästarna lärt sig att palmbåtarna är helt ofarliga och de lämnar dem därför i fred. Motorbåtar (som av någon obegriplig anledning fortfarande är tillåtna i nationalparken) är vattenjättarna dock väldigt negativt inställda till.

Det här är kanske inte världens bästa sköldpaddsbild, men här håller i alla fall en Loggerheadhona på att täcka äggen med sand.

När vi förberett middagen är det dags för nästa unika attraktion i Bhunga Nek – sköldpaddorna. Tillsammans med guiden Agrippa ger vi oss ut på stranden efter mörkrets inbrott (det är förbjudet att vara på stranden utan tillstånd när det är mörkt och bevakningen är sträng). Vi har tur och får snabbt syn på en Loggerheadsköldpadda som är på väg upp ur vattnet. Hon kravlar upp ovanför högvattenlinjen och gräver sedan ett hål där hon släpper sina ägg (normalt sett runt 100 stycken), innan hon täcker dem med sand och utmattad tar sig ut i havet igen.

På farlig färd mot vattnet.

Leatherbacken är enorm.

Ungefär två månader senare kläcks de små sköldpaddorna och sprintar mot vattnet, vilket är ett gatlopp mellan hungriga krabbor och andra djur som gillar sköldpaddsungar.

Förutom Loggerheadsköldpaddan lägger även den enorma Leatherbacksköldpaddan sina ägg på stranden utanför Bhunga Nek. En intressant detalj är förresten att könet på sköldpaddorna bestäms av temperaturen i sanden. Är det varmt blir det mest honor och kallt mest hanar. Man kan ha ett IQ i nivå med Donald Trump och ändå förstå vad höjd temperatur kommer att innebära för sköldpaddsbeståndet.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Båtresor, Camping, Djur och natur, Rodd, Safari, Sol och bad, Sydafrika | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Sandkörning till paradisstrand (Kosi Bay – Bhanga Nek, Sydafrika, 15 januari, 2020)

Amaroken går som ett lokomotiv på de mjuka sandspåren.

Onsdagen börjar med tidig uppstigning och efter proviantering på Spar i Manguzi ställs GPS:en på Bhanga Nek, som är en av flera delar i nationalparken iSimangalizo (www.isimangaliso.com).

Färden går efter sandspår som, när det är riktigt varmt och sanden är lös, kan vara lite knepigt att köra (fyrhjulsdrift och bra markfrigång är alltid nödvändigt!). Receptet heter tidig avfärd (kallare sand) och lågt tryck (max 1,2 Kp) i däcken. Eftersom det regnat räcker det dock att vi kopplar över automatlådan till S för lite mer kraft och kopplar bort antislirsystemet. Den fullastade Amaroken går som ett lokomotiv på fullt däcktryck.

Tälten är inte av lyxklass i Beach Camp i Bhanga Nek, men det är en trevlig camp och läget är helt oslagbart.

Efter 1,5 timme kommer vi fram till Beach Camp i Bhanga Nek (www.bhanganek.co.za) . Det är en campingplats (som drivs av byarna i närheten) med sex stationära tält (försök få tält nummer 6 som har mest skugga) samt några platser för de som har (terräng)husvagn eller tält.

Tälten med två sängar kostar 520 rand per natt och campingen med egen utrustning 210 rand per person. Det finns dusch och toa, men allt annat inklusive dricksvatten måste man ta med sig själv.

Inte en människa så långt ögat når på stranden.

Läget är magnifikt med 2 minuter ner till den mest fantastiska strand du kan tänka dig.

Kritvit sand, helt öde, 27 grader i vattnet och fina rev i båda ändar av den flera kilometer långa stranden. Vi uppskattar stillheten, bad i stora härliga vågor samt fin snorkling när vågorna är lite mindre. Extremt avkopplande.

Sydafrikanerna (de är glest mellan de utländska turisterna här…) kommer främst hit för att fiska. Förutom oss är det bara tre personer i campen och de tillbringar alla ljusa timmar på dygnet med catch and releasefiske. Utrustningsnivån för de som fiskar efter den här kusten är minst sagt imponerande och tycks kräva nära nog militärisk precision. Intressant nog verkar inte fångsterna vara större än för de lokala invånarna som fiskar med rätt primitiva redskap…

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Bil- och taxiresor, Camping, Djuphavsfiske, Djur och natur, Sol och bad, Sydafrika | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Morgonsafari med strandbesök (St Lucia – Kosi Bay, Sydafrika, 14 januari, 2020)

Stranden vid Cape Vidal.

Efter lite inledande adminstrativt arbete som innefattade ett besök hos DHL-representanten i Mtubatuba kör vi in i nationalparken iSimangalizo (www.isimangaliso.com). Parken var för övrigt den första som fick status som World Heritage Site i Sydafrika. Här gäller konstigt nog inte vårt Wild card (www.wildcard.co.za) (som ska gälla för inträde i alla statliga nationalparker i Sydafrika och Swaziland) så vi får betala en liten slant för att köra upp till Cape Vidal och titta på den fina stranden tillsammans med rätt många andra besökare.

Bushbucken är normalt sett en ganska skygg antilop.

I Cape Vidal finns också en liten campingplats med både stugor och tältplatser där man kan boka in sig för från 280 rand per natt. Priserna går upp rejält under högsäsong.

Vårt besök blir snabbt, men trots det får vi se en hel del djur på vägen – elefanter, buffel, zebror, kudu, bushbuck, och de nästan överallt förekommande vårtsvinen står på safarimenyn den här dagen.

Casitas populära restaurang ligger vid poolen.

Efter lunch går färden (den tar runt tre timmar) mot Kosi Bay. På rekommendation åker till lodgen Casitas (www.kosibaycasitas.co.za ), där man pustar ut efter en tuff semesterperiod (sydafrikanernas sommarsemester är ju över jul/nyår). För en bungalow i enkel standard betalar två personer 600 rand per natt. De har också en bra restaurang som ligger vid kanten av den svalkande poolen.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bil- och taxiresor, Camping, Djur och natur, Lodge, Safari, Sol och bad, Sydafrika | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Stadsglamping i budgetformat (Mnceba – St Lucia, Sydafrika, 13 januari, 2020)

Mbotyi är svårt att lämna.

Vi lämnar Mbotyi Mountain Bush Camp (www.mbotyimountainbushcamp.co.za) med lätt sorg i hjärtat. Det som skulle bli ett snabbt nattstopp på vägen har blivit två nätter, men nu är det dags att åka vidare till de allra nordligaste delarna av den sydafrikanska östkusten. Etappmålet heter St Lucia.

Lalanathi ligger precis vid havet.

Resan är knappt 60 mil och tar ungefär 8 timmar. De första 3 timmarna går på rätt krassliga vägar, medan resten är utmärkt väg.

Vi gör ett litet depåstopp på campingplatsen Lalanathi i (www.lalanathi.caravanparks.co.za) i Melville. Det är en stor fin camping som ligger bara 50 meter från havet och vi har fått den rekommenderad som ett bra nattstopp, men det är på tok för tidigt för att stanna för dagen, så färden går vidare.

Det gemensamma köket ligger precis vid poolen.

Vårt natthärbärge blir istället Monzi Safari Backpackers  (www.urbanglamping.co.za)  (ej att förväxla med deras tjusigare lodge utanför stan) på huvudgatan McKenzie i St Lucia. De har ett kul koncept där man bor i tält mitt i den lilla stan.

Det finns både lite större safaritält med eget badrum runt en av de två poolerna samt tvåmans kupoltält som står under ett enormt soltak på taket av en av byggnaderna.

Smart, billigt boende.

Att bo i tvåmanstälten kostar 460 rand per natt för två personer. Det finns ett stort, fint kök där du kan laga din mat och du får ett eget utrymme i kylen. Dusch och toa är delade, men allt är väldigt fräscht och det är en kul upplevelse att bo här. Glamping i budgetversion!

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Camping, Djur och natur, Sydafrika | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Öde strand, största teplantagen och okända jättevattenfall (Mnceba, Sydafrika, 12 januari, 2020)

Stranden nedanför lodgen är helt folktom.

När solen går upp över Mbotyi Mountain Bush Camp (www.mbotyimountainbushcamp.co.za) ser vi för första gången hur otroligt vackert det är i dagsljus. Solen kryper upp ur havet och det första röda skenet lyser på den klorofyllgröna skogen runt campen.

Efter en snabb frukost hoppar vi in i campens väl använda Toyota och skumpar ut på den ”väg” som leder ner till stranden. Havet är varmt, sanden vit och de enda övriga besökarna är ett gäng kossor som dåsar i ena änden av bukten.

Magwa Falls är vackra, höga och lättillgängliga.

Nästa punkt på sigthseeinglistan är teplantagen Magwa (www.magwaenterprisetea.co.za). Med sina 3 000 hektar är det södra halvklotets största teplantage. Tyvärr lider den delstatligt ägda plantagen av en hel del problem och enbart 1 500 hektar är produktiva. Många tvivlar på att den ens kommer att överleva.

I utkanten av plantagen finns också de imponerande 142 meter höga och lättillgängliga vattenfallen Magwa.

Ett av de vattenfall som störtar rakt ner i havet.

Det finns många häftiga vattenfall efter Wild Coast, men de flesta är helt omöjliga att nå utan långa och svåra vandringar. Det finns till och med ett par fall som mynnar rakt ner i havet, något som är tämligen unikt, det lär bara finnas 21 sådana fall i hela världen.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Djur och natur, Lodge, Mat och Dryck, Sol och bad, Sydafrika | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Halvpension med ostron och hummer för 240 kronor natten (Addo Elephant NP – Mnceba, Sydafrika, 11 januari, 2020)

Två kudutjurar har en uppgörelse under överinseende av en gammal elefanttjur.

Efter ett par timmars game viewing i Addo Elephant National Park (www.sanparks.org) lämnar vi parken och åker vidare mot Mnceba, som ligger efter den del av östkusten som kallas Wild Coast. Här har vi hittat ett litet backpackerställe som ser lovande ut. Mbotyi Mountain Bush Camp (www.mbotyimountainbushcamp.co.za) sticker ut på den utmärkta lokala logisajten Lekkeslaap (www.lekkeslaap.co.za).

Mbotyi är enkelt men charmigt!

Resan tar en bra stund (vi passerar bland annat Nelson Mandelas hus i Qunu och museet som är tillägnat honom) och det hinner bli mörkt innan vi närmar oss campen. Vägen har tagit mycket stryk av regnet och sista biten är ren 4×4-körning. Att det ska ligga en camp här känns osannolikt ända till vi plötsligt är framme.

Campen är väldigt basic, men otroligt charmig och läget är oslagbart. Den ligger på en bergshöjd omgiven av tät, nästan djungelliknande, skog. Vid horisonten öppnar sig havet och där kan man skymta de vita, ödsliga stränderna.

Jan i köket.

Om du bor här betalar du 370 rand per dygn och person, men då ingår frukost och middag. Och det är inte vilka middagar som helst. Första kvällen kommer vi fram sent och då står ett jättefat med ostron som plockats under dagen och väntar på oss som förrätt! Andra middagen är det pinfärska gratinerade musslor till förrätt, grillat vilt som ”mellanrätt” samt grillad biff och dagsfärsk hummer till huvudrätt…

Kung i campen är Jan, som sköter allt. Han tar hand om gästerna, fixar utflykter, lagar maten, men framförallt är han väldigt, väldigt trevlig och en outsinlig källa till kunskap. Innan han tog över campen åkte han under tre år runt i Sydafrika på sin skoter med en budget på 3 500 rand (drygt 2 000 kronor) per månad! 35 000 kilometer blev det, så det är inte många vägar han inte sett.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Bil- och taxiresor, Djur och natur, Lodge, Mat och Dryck, Sydafrika | Etiketter , , | Lämna en kommentar