Alpidyll med höga prislappar (Grindelwald, Schweiz, 13-16/7, 2022)

Postat den juli 17, 2022 av Clas Johansson

Så här ser Eiger ut i kvällsljus från Grindelwald.

Att besöka den schweiziska alporten Grindelwald (www.grindelwald.swiss/en) är en smula tveeggat. Å ena sidan är den en idyll med gröna alpängar, betande kor, urgamla hus, härliga vandringleder och dramatiska berg.

Å andra sidan är det en kommersiell cirkus med vansinniga priser och de dramatiska bergen är fyllda av liftar och aktiviteter av alla tänkbara slag.

Men låt oss börja med de positiva sidorna. I Grindelwald finns (förutom Europas tuffaste klätterutmaning – Eigers Nordvägg) alla tänkbara övningar för den som gillar utomhusaktiviteter.

Vill du skapa extra höjdkänsla i dina bilder från First kan du ställa dig i kön för att komma längst ut på den här utsiktsbron. Den är till och med gratis…

Den enklast är givetvis att ta en av liftarna upp på något av bergen och sedan promenera ner – eller för dig som vill ha lite mer motion – att åka till en mellanstation, promenera upp till närmaste topp och sedan ner igen. Ett bra ställe att göra detta är First som är ett lite ”snällare” berg med vettiga lutningar. Från First har du också en makalös utsikt över Eiger. För den som vill vara lite bekväm går det sedan att hyra sparkcyklar eller gokartliknande fordon och susa ner för berget.

Något att tänka på innan du gör något i Grindelwald är att se till att få ett gästkort av den du hyr ditt boende av. Det ger gratis bussresor i byn och kraftiga rabatter på en del av attraktionerna – och det kan behövas. Det finns också andra rabattkort som gäller i hela Schweiz och som du definitivt ska titta närmare på om du ska tillbringa någon längre tid i landet. Ett är SBB:s (www.sbb.ch) Half Fare Travel Card.

Den här bilden på Jungfraujoch tog jag mitt i sommaren vid ett tidigare besök. Det blåste 136 km/h och var fyra grader kallt.

Över halva kortet kan du tjäna in redan med en enda tur upp till glaciären på Jungfraujoch. Det är en spännande resa som startar med ett vanligt bergståg eller linbana. Sedan byter du till den fascinerande historiska tåglinje som går i en enda lång tunnel inuti Eiger och kommer ut på 3 454 meters höjd på Europas högsta tågstation. Eigertunneln började byggas redan i slutet av 1800-talet och tog 16 år att färdigställa!

Väl uppe på Jungfraujoch kan du knalla på glaciären, gå in i tunnlar som grävts i den eller äta på någon av restaurangerna. Biljettpriset bara för att komma upp är dock hårresande. Normalpriset är 220 franc (runt 2 400 kronor)! Med Half Fare Travel Card sparar du halva den summan. Fortfarande rätt saftigt för 1,5 timmes transport.

Regissören Yash Chopra som staty utanför kasinot i Interlaken.

Var du än är i regionen kring Grindelwald kommer du att ha sällskap av en ovanligt stor mängd indiska och japanska turister. Det beror inte på att de är osedvanligt intresserade av branta berg.

För japanerna handlar det i stället om att två av deras kejsare har besökt byn och detta har skapat starka band. Den indiska anknytningen är att en rad Bollywoodfilmer under en tid utspelade sig i Schweiz. Det finns till och med en staty i staden Interlaken (3 mil från Grindelwald) föreställande den berömda indiska regissören Yash Chopra.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Djur och natur, Klättring, Schweiz, Vandring | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Från Italien till Schweiz via Lago di Como och genom dramatiska bergspass (Milano, Italien – Grindelwald, Schweiz, 12/7, 2022)

Postat den juli 13, 2022 av Clas Johansson

Många av de små gårdarna intill Route 19 har fortfarande aktiva jordbruk.

Från den nästan 40-gradiga värmen i Milano är det skönt att styra bilen norrut med schweiziska Grindelwald (www.grindelwald.swiss) som slutstation på GPS:en. Att det sedan ska bli nästan lika varmt i Grindelwald är inte riktigt med i beräkningen.

Resan tar normalt sett drygt fyra timmar, men blir betydligt roligare om du lägger till en sträcka längs Lago di Comos strand samt lämnar motorvägen strax norr om den 17 km långa Sankt Gotthardstunneln och tar väg 19 västerut.

Passa på att äta lunch vid Lago di Como.

Om du passerar Lago di Como någonstans kring lunchtid skulle jag förslå att du förlägger näringsintaget till någon av de härliga restauranger som finns på sjöns västra strand. Då kan du passa på att njuta av utsikten och italienska krogpriser innan anländer till Schweiz där priserna är like utmanande som bergsklättringen.

Efter Lago di Como kör du över den nästan omärkliga gränsen till Schweiz. Här ska du passa på att så snabbt som möjligt köpa en Vignette. Den finns på bensinmackarna, kostar 40 schweizerfranc och ger dig tillstånd att köra på motorvägarna under ett år.

Route 19 är stängd under vinterhalvåret.

Den lilla ”genvägen” via Route 19 genom bergen är makalöst vacker och det är förvånansvärt lite trafik här, vi möter mest sportbilar och motorcyklar vars förare njuter av den kurviga vägen. Vägen, som på sina ställen är väldigt exponerad för höjden, med branta stup precis vid vägkanten, tar dig upp genom passet i Oberalp. Det ligger på drygt 2 000 meters höjd och är normalt sett stängt ungefär halva året. Från passet går det nerför igen innan det är dags för uppåtfärd från Interlaken.

Att komma upp till Grindelwald är som att stiga in i en sagobok. Här finns traditionella alpgårdar och böljande gröna alpängar där kossor med klockor runt halsen betar precis som de gjort i 100-tals år, men precis söder om byn höjer sig också berget Eigers grymma nordvägg (Nordwand), som är en av de svåraste klätterutmaningarna i Europa. Det är ingen slump att det tyska smeknamnet på väggen är ”Mordvand”. Sedan första bestigningen på 1930-talet har ett 70-tal klättrare omkommit under bestigningen.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bil- och taxiresor, Djur och natur, Italien, Klättring, Mat och Dryck, Schweiz | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett hostel att komma tillbaka till (Venedig – Milano, Italien, 10/7, 2022)

Postat den juli 11, 2022 av Clas Johansson

Att åka till norra Italien utan ett stopp i Milano (www.yesmilano.it/en) känns som tjänstefel för en resesajt och jag styr därför den lilla Toyotan från Venedig till Milano, en tur på drygt tre timmar i lagom fart.

Ostello Bello är enkelt men väldigt trevligt.

I Milano har vi bokat oss på ett hostel som heter Ostello Bello (www.ostellobello.com) i Duomo. Hostel kan låta avskräckande för de som är över 25 år gamla, men faktum är att det är otroligt trevligt. Dubbelrummet är visserligen pyttelitet, men är fräscht samt har allt man kan behöva. Priset per natt är drygt 180 euro, vilket i hotelldyra Milano är ett bra pris. Den som vill bo billigare väljer plats i en sovsal och kommer undan med runt 600 kronor per bädd. De serverar också lite smårätter och har en bar med mycket hostelanpassade priser (var i övriga Europa får man en utmärkt Kaffe Latte för 15 kronor?).

Terasserna och hängmattorna är kanske inspirerad av ägarnas egna resor i världen?

Bara bakgrundshistorien till Ostello Bello gör att jag gillar konceptet. De första tankarna på ett eget hostel föddes i Tayrona National Park i Colombia (www.parquesnacionales.gov.com). Ett gäng unga världsresenärer resonerade om lyckan i att ha ett eget hostel och snart hade tre vänner bestämt sig för att göra slag i saken.

Fem år senare kämpade de fortfarande med att på egen hand renovera lokalen i Duomo när den första gästen knackade på. De bestämde sig för att öppna i förtid och ett par veckor sedan var det fullt. Sedan har det bara rullat på!

Numera finns Ostello Bello även i Myanmar.

Ostello Bello har med tiden utvecklats till en liten kedja av hostels och förutom det vi bor på har de ett hostel vid centralstationen i Milano, vilket är perfekt för alla som tågluffar. Resten av deras hostels återfinns i Rom, Florens, Genua, Neapel, Como och Assisi. Dessutom har de tre hostels i Myanmar av alla ställen. Med tanke på hur trevligt Ostello Bello i Milano är skulle jag inte tveka en sekund att boka in mig på något av deras andra ställen.

Duomo Milano är en av Europas vackraste katedraler.

Eftersom Ostello ligger bara några hundra meter från katedralen i Milano (www.duomomilano.it) är den ett rätt självklart utflyktsmål. Den började byggas i slutet av 1300-talet och blev helt klar först 1965!

En del kritiker menar att den är ett sammelsurium av stilar, beroende på vad som varit populärt under byggtiden. Jag måste dock erkänna att jag trots det tycker den är fantastisk och av alla europeiska katedraler jag sett är den (sedan Notre Dame brann ner 2019) den mest sevärda.

Galleria i högsta klass.

Katedralen ligger vid Piazza Duomo där du också finner ett par fina museer samt det helt osannolika shoppingcentret Galleria Vittorio Emanuele II.

Det invigdes redan i slutet av 1800-talet och är en helt magnifik byggnad som kräver bra halsmuskulatur eftersom huvudet ständigt snurrar från skyltfönstren med alla världens lyxmärken till de häftiga glastaken.

Vill du se en föreställning spå La Scala gäller det att vara snabbt ute. Foto: Teatro Alla Scala

Vid torget ligger även operahuset Teatro alla Scala (www.teatroallascala.org), som bjudit på opera, konserter och balett sedan slutet av 1700-talet. Vill du ha bra biljetter till La Scala gäller det att planera i god tid och hänga på låset när onlineförsäljningen börjar. I höst (2022) har man till exempel världspremiär för en ny opera för den yngre generationen baserad på Antoine de Saint-Exupérys bok ”Den lille Prinsen”. Det ser riktigt spännande ut.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Arkitektur, Bil- och taxiresor, Dans, Historia, Hostel, Italien, Milano, Museum, Musik, Shoppingcenter | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Öar för utflykter (Venedig, Italien, 9/7, 2022)

Postat den juli 10, 2022 av Clas Johansson

Om du stannar lite längre tid i Venedig kan det ibland vara skönt att lämna de trånga gränderna och se något annat.

Ett enkelt sätt att få lite omväxling är att ta en tur ut till de två öarna Murano och Burano. Du behöver inte köpa någon dyr utflykt. Det räcker att plocka fram Vaparettokortet (www.actv.avmspa.it) och ta båtbussen med alla andra.

Även glasön Murano har sin beskärda del av kyrkor.

Murano är faktiskt sju olika öar som är skilda åt av smala kanaler. På dessa öar lever ungefär 5 000 personer och många av dem jobbar på de små glasbruken eller i den obegripliga mängd affärer som säljer det glas som produceras där.

Glasproduktionen på Murano tog ordentlig fart redan i slutet på 1200-talet då all glastillverkning flyttades dit från Venedig för att minska antalet bränder samt skydda yrkeshemligheterna. Bland annat förbjöds de som sysslade med glastillverkning att lämna Murano utan särskilt tillstånd.

De större stråken på Murano är kantade av glasbutiker och krogar.

Murano hade sin storhetstid på 1400- och 1500-talen då deras glas helt dominerade marknaden för riktigt exklusivt glas. I slutet av 1600-talet dök det upp nya glastillverkningsmetoder och konkurrenter runt om i Europa och tillverkningen i Murano hämtade sig inte förrän i slutet av 1800-talet.

Idag är det kopior från andra delar av världen som är den främsta konkurrensen för glasbruken på Murano. Enda sättet att vara säker på att du får ”äkta vara” är att handla direkt på Murano. Till och med i Venedig florerar en hel del kopior.

De färgglada husen är typiska för Burano.

Från Murano är det enkelt att ta sig till Burano (www.isoladiburano.it/en/). Burano är storleken mindre än Murano och här bor ungefär 2 500 personer, många av dem i väldigt färgglada hus som blivit något av öns varumärke. Något annat som man förknippar med Burano är spetsar. Tillverkningen och försäljningen av dessa sysselsätter fortfarande många Buranobor.

Trots att både Murano och Burano domineras kraftigt av turismen känns de genuina och jag skulle mycket väl kunna tänka mig att tillbringa några dagar ute på öarna.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Arkitektur, Båtresor, Italien, Venedig | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Tre fantastiska butiker med anor (Venedig, Italien, 8/7, 2022)

Postat den juli 9, 2022 av Clas Johansson

Venedig är inte bara fantastiska historiska byggnader och kanaler. Här finns massor av intressanta affärer för den som är beredd att leta lite. Jag tänkte tipsa om tre stycken i olika branscher – mat, papper och skor.

Mattempel.

Låt oss börja med maten. Legendariska Casa del Parmigiano (www.aliani-casadelparmigiano.it) startades på 1930-talet och ligger alldeles i närheten av Rialtobron på fastlandssidan av Canal Grande. Här köar venetianarna och turister snällt för att få handla. Det finns de som kallar den världens bästa matbutik, men jag är inte kropp att avgöra om det är sant!

Det är en fröjd att handla på Casa del Parmigiano.

Hur som helst har de ett häpnadsväckande sortiment från de allra bästa producenterna i Italien. Tonvikten ligger på ost, skinka, salami, olja, vinäger och vin. Med andra ord matvaror som går alldeles utmärkt att packa i resväskan innan hemfärden.

Till på köpet pratar medarbetarna utmärkt engelska, är servicemedvetna och vet precis allt om de produkter de säljer. Det enda du behöver se upp med är räkningen och öppettiderna. Hälften av veckans dagar stänger de redan 13.30.

Bakom det anspråkslösa skyltfönstret döljer sig ett makalöst skomakeri.

Skor tar ju inte heller så stor plats i resväskan och Italien är synonymt med skor i högsta kvalitet. Venedig har en lång tradition av skotillverkning och för de absolut förnämsta skorna ska du leta dig till Daniela Ghezzos lilla butik/verkstad (www.danielaghezzo.it). Den är lätt att missa eftersom det inte ens finns en skylt ovanför de små skyltfönstren.

Butiken har funnits här sedan 1930-talet och Daniela tog över vid sekelskiftet. Hon gör drygt 200 par herr- och damskor per år på beställning, och i butiksdelen finns det många exempel på vad hon kan åstadkomma.

Krokodilskinnsdojor för 70 000 kronor.

Själv fastnar jag för ett par promenadskor i svart krokodilskinn. Prislappen på 6500 euro var dock en smula avskräckande. Daniela berättar gärna om sina skor och förklarade att en av orsakerna till priset är att bara skinnet kostar 2500 euro att köpa in! För mer normala skor kan du räkna med att priset startar runt 2000 euro.

Daniela har många kända kunder, men avslöjar dem självfallet inte. Jag kan dock berätta att den nu avlidna legendariska amerikanska domaren Ruth Bader Ginsburg var en av hennes kunder.

Europas äldsta pappershandlare.

Kunderna får anpassa sig till öppettiderna.

Venedig är ju även känt för sitt papper och äldst i denna bransch är Legiatoria Piazzesi, som är bokbindare och papperstillverkare med startår 1851. De hävdar själva att de är Europas äldsta pappershandlare, men hur korrekt det är vet jag inte. Butiken ligger på den lilla piazzan Campello de la Feltrina mellan Campo Gritti and Campo San Maurizio i San Marco.

Lappen på dörren som säger ”Rarely Open” sätter nivån och du måste med andra ord vara en smula ihärdig för att få tillgång till det fantastiska sortimentet av pappersrelaterade varor. Här finns allt relaterat till bokbindning, collage och kalligrafi samt massor av olika typer av papper, varav en del är antika. Gränsen mellan affär och museum är hårfin.

I ärlighetens namn är det här en butik för finsmakaren som vet vad hen vill ha. Det svåra är att hitta, men vet du vad du letar efter så letar de fram det åt dig. Det finns häpnadsväckande produkter på de gamla hyllorna.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Italien, Kläder, Mat och Dryck, Venedig, Vin | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Annorlunda sätt att åka gondol (Venedig, Italien, 7/7, 2022)

Postat den juli 8, 2022 av Clas Johansson

Att åka gondol när det blivit mörkt är en speciell upplevelse.

Det är få företeelser som är så intimt förknippade med Venedig som gondolerna. De flesta besökare ser dem bara på avstånd eller under en rutinmässig halvtimmes gondoltur.

Gondolerna i Venedig har en snart 1000-årig historia.

Vet du lite mer om gondolerna så blir turen mer spännande. Den första gången de långsmala båtarna beskrivs är år 1094, så det är ingen vågad gissning att de snart fyller 1000 år!

Efter ett tag blev de det helt dominerande sätt att ta sig fram och på 1700- och 1800-talet fanns det 10 000-tals gondoler för olika ändamål i Venedig.

Varje familj som hade råd (och de var många i det rika Venedig) hade minst en egen gondol med tillhörande gondoljär och snart blev också gondolernas utsmyckning ett sätt att visa hur rik man var. Det gick så långt att staden bestämde sig för att stifta en lag för att få bukt med överdrifterna. Standardfärgen blev svart och så ser det ut ännu idag, även om lagen inte längre är i kraft.

80 euro kostar en halvtimme i den här båten med plats för fem.

Prissättningen är dock standardiserad. En halvtimmestur under dagtid kostar 80 euro och gondolen rymmer upp till fem personer. Vill du åka på kvällen går priset upp till 100 euro.

Med det priset förstår du säkert att ett gondoltillstånd är mycket eftertraktat. Det finns runt 400 tillstånd och de få som kommer ut på marknaden säljs för mycket höga priser.

Själva gondolen kostar ungefär en halv miljon kronor, eftersom bygget av den osymetriska, flatbottnade båten (den lutar åt den sidan som har åran) är ett avancerat hantverksmässigt arbete som kräver sju olika träslag. Den mest kända byggaren är Tramontin (www.tramontingondole.it) som revolutionerade konstruktionen i slutet av 1800-talet. Idag drivs familjefirman av två systrar Tramontin och med lite tur kan du få komma på studiebesök under en söndag.

Ett annorlunda sätt att åka gondol är att ta kontakt med organisationen Row Venice (www.rowvenice.org). De jobbar för att bevara den ursprungliga gondolkulturen och deras gondoler ser därför rätt annorlunda ut. Med Row Venice får du själv lära dig att ro en gondol. Lektionerna tar 90 minuter och kostar för två personer 85 euro. Är ni fler går priset upp lite. Row Venice har också längre turer där det även ingår mat och dryck.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Båtresor, Historia, Italien, Rodd, Venedig | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Konsten att ta sig till Venedig (Ljubljana, Slovenien – Venedig, Italien, 5/7, 2022)

Postat den juli 6, 2022 av Clas Johansson

Att lämna trevliga Ljubljana (www.visitljubljana.com) är inte lätt, men det blir något enklare eftersom nästa etappmål är undersköna Venedig (www.turismovenezia.it).

Enklast är att sikta på de betalstationer som tar kort.

Bilresan tar ungefär tre timmar och efter att vi kört över gränsen går den på A34 – en av Italiens utmärkta motorvägar som kallas Autostrade. Att köra på dem är dock inte gratis, det kostar ungefär 75 cent per mil. Tyvärr kan köerna bli helt outhärdliga när det inträffar olyckor, men det får du ingen rabatt för…

Att ta sig in till Venedig är ett litet företag i sig och görs i ett antal steg. När du kommer med bil gäller det att ta sig till Tronchetto. Här finns de flesta parkeringarna. Jag rekommenderar att du väljer det enorma P-huset (www.tronchettoparking.it) och letar reda på en plats så långt ut som möjligt (söderut). På så sätt blir promenaden till båtarna – Vaporetto (www.actv.avmspa.it) – kortast. Är det högsäsong är det en bra idé att boka plats i förväg. Att ha bilen i P-huset kostar 22 euro per dygn och det räcker att du dragit över en minut så får du betala för nästa dygn också.

Vaparettostationen vid den legendariska Rialtobron.

Nästa steg är att försöka ta så lite bagage som möjligt med dig. Sedan är det promenad till kajen där båtarna går. Står du längst bort är det bara drygt 100 meter och det uppskattar man särskilt när det är 35 grader varmt, som när vi anländer.

Biljetter till båtarna du köpa i den lilla serveringen som man promenerar förbi på väg till båtarna. Jag vill starkt rekommendera att du köper ett flerdagarskort som ger obegränsade resor på Vaporettos. 1 dag kostar 20 euro, 2 dagar 30 Euro, 3 dagar 40 euro och en vecka 60 euro. Eftersom en enkelresa kostar 7,50 euro har du väldigt snabbt tjänat in kortet och kortet gör det också oändligt mycket enklare att resa.

I teorin får du bara ha ett bagage med dig på Vaporettos, men jag har hittills aldrig sett någon som blivit tvungen att betala för extra bagage.

Det finns för övrigt en utmärkt app som hjälper dig att ha koll på linjer och tidtabeller. Den heter ”CheBateo?”.

När du väl tagit dig in till rätt hållplats i Venedig kan du bara ta dig fram till fots, så ryggsäck eller en rullväska med bra balans och stora hjul är till stor hjälp. Försök få en bra vägbeskrivning och använd dig av den när du ska hitta till ditt boende. Gatuadresserna är minst sagt förvirrande i Venedig och det är lätt gjort att din telefon tar dig till helt fel ställe.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Båtresor, Italien, Venedig | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Juvelen som är en av Europas minsta huvudstäder (Ljubljana, Slovenien, 4/7, 2022)

Postat den juli 5, 2022 av Clas Johansson

Ljubljana är bedövande vackert.

Om Szombathely var ett litet streck i räkningen så var Ljubljana (www.visitljubljana.com/en/visitors/) motsatsen – en mycket positiv överraskning! Staden har bara knappt 300 000 invånare och det gör den till en av Europas minsta huvudstäder.

Den charmiga och mycket välbevarade gamla delen av staden (som är den som lockar alla besökare och i princip är bilfri) delas i mitten av Ljubljanskifloden och domineras av den gamla borgen som ligger på en brant höjd precis på södra/östrasidan av floden. Passa gärna på att ta en morgonpromenad på de slingrande stigarna genom den täta skogen upp till borgen.

Marknaden är i högsta grad levande.

Missa inte heller den stora utomhusmarknaden på torgen Vodnikov och Pogačarnev som bjuder på massor av matvaror, varav många kommer från lokala slovenska producenter.

Mellan torgen finns mer stationära torgstånd och nere vid floden hittar du den vackra Plečnik’s Covered Market som man kan likna vid en liten saluhall.

Hotel Antic Palace har uråldriga takmålningar.

Efter att ha vandrat runt i staden i 35 grader värme är det skönt att komma in på Antic Palace Hotel (www.antiqpalace.com). Palatset, som hotellet är inrymt i, kan spåras tillbaka till 1500-talet och takmålningarna i vårt sovrum ser ut att ha hängt med mycket, mycket länge.

Som grädde på moset bjuder de på underbara, mjuka sängar, ett bra spa och utmärkt frukost. Du får dock räkna med att en natt i ett dubbelrum kostar runt 200 euro.

Lokal mattradition i vegetarisk tappning.

Ljubljana har en överraskande vital matscen, men på grund av det mycket korta besöket hann vi bara med en enda krog. Valet föll på Güjzina (www.prekmurska-gostilna.si/en/), som är en familjeägd vegetarisk restaurang där de anpassat den lokala maten till en modern, spännande vegetarisk matsedel. Güjzina är mycket populärt så beställ gärna bord.

Vid middagen kan vi konstatera att Ljubljana är värt en betydligt längre tid än ett dygn. Staden har också ett mycket strategiskt läge nästan mitt emellan Wien och Venedig och det är busenkelt att åka tåg mellan de tre städerna. En perfekt 10-dagars kombo skulle jag vilja påstå!

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Arkitektur, Historia, Hotell, Ljubljana, Marknader, Slovenien | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Några nya smultronställen (Wien, Österrike 1-2/7, 2022)

Postat den juli 3, 2022 av Clas Johansson

Efter några dagar i Wien vill jag passa på att ge lite tips om företeelser som jag inte ägnat så mycket utrymme tidigare eller som är nya upptäckter för mig. Låt mig börja i kategorin sevärdheter och aktiviteter.

På Naschmarkt hittar du det mesta i matväg.

Naschmarkt (www.wien.info) är en lång rad med mer eller mindre stationära stånd som återfinns på Wienzeile. Restaurangerna och barerna är många, liksom matförsäljarna, men här finns även en del andra produkter. Tänk dock på att många av försäljarna slår igen långt före den officiella stängningstiden som är 20.00.

På lördagarna förlängs den långa raden av stånd med en stor loppmarknad.

Det stora pariserhjulet hälsar Praterbesökarna välkomna.

Prater (www.praterwien.com/en/home) är Wiens nöjesfält som i år firar 270-årsjubileum. Det är ju lätt att tro att det är världens äldsta nöjesfält, men den ohotade titeln till den utmärkelsen har faktiskt danska Bakken som startade på 1500-talet!

Prater är dock rysligt trevligt och stämningen skapas nog mycket av det faktum att det är helt öppet utan entrébiljetter. Vem som helst kan snubbla in och vandra runt bland alla åkattraktioner. Och tro mig – här finns en del hårresande snurrande manicker.

Du som fortsätter förbi attraktionerna kommer ut i en stor park som bjuder på fina promenader och en hel del restauranger.

Mitt i Wien finns fantastiska bad.

Eftersom Wien ligger drygt 50 mil från närmaste hav är kanske inte bad det första man tänker på, men faktum är att det finns fantastiska bad vid Donaus olika utlöpare.

Ett av de enklaste sätten att uppleva baden är att hoppa på  T-banans linje U1 och sikta på Alte Donau.

Bundesbad Alte Donau är enkelt att ta sig till, väldigt välordnat och mycket trevligt.

Ta till höger när du kommer nerför trapporna så hamnar du snart vid Bundesbad Alte Donau. En heldagsbiljett här kostar 6 euro och då har du tillgång till en 150 meter lång strand med små mjuka stenar (mycket bättre än sand!) och ett stort väl inhägnat badområde. Du har även tillgång till gröna gräsmattor med stora träd där det alltid finns skugga. Här finns också duschar och en servering samt en massa kul lekgrejer för barnen. Allt är extremt välordnat och trevligt. När vi är där är det 27 grader varmt i vattnet och sagolikt skönt.

Det finns också massor av andra bad och de allra flesta drivs av Wiens stad. Här hittar du en lista på alla bad (www.wien.gv.at/english/leisure/bath/), både kommunala och privata. Du ska också komma ihåg att det finns en massa stränder som är helt fria och där du bara kan slå dig ner för ett bad i Donau – med eller utan kläder…

I det här lilla hålet i väggen tillagas den bästa vietnamesiska mat jag ätit på länge.

Efter ihärdigt badande behöver energidepåerna säkert fyllas på. Wien är numera fyllt av spännande restauranger. Låt mig tipsa om ett par nya bekantskaper, som inte är så lätta att hitta.

Av en ren slump stötte vi på Happy Vietnam på Neubaugasse 45. Som ni säkert förstår är det en vietnamesisk restaurang och den är bokstavligen ett hål i väggen. Innanför dörren är utrymmet några kvadratmeter och bakom disken ligger köket som inte är större än vårt köksbord. På trottoaren har de tre skrangliga bord – men jösses vilken god mat de lagar! Allt serveras dessutom med glatt humör som tillbehör. Får du inte plats vid borden är det bara att be om take-away.

Sardiner och vårrullar på Hotel am Brilliantengrunds innergård.

Restaurangen på Hotel am Brilliantengrund (www.brillantengrund.com/en/) är inte heller lätt att hitta om du inte känner till den. Den ligger inne i hotellet och gör inte mycket väsen av sig. De serverar dock utmärkt mat med filippinska rötter. På sommaren har de också en grön och mysig gård. Här finner du en skön blandning av hotellgäster och lokala förmågor som gärna går hit för en bit mat eller något att dricka.

Jag har inte bott här, men det ser mycket trevligt ut och ett dubbelrum för lite drygt 1000-lappen tror jag är rätt väl placerade pengar.

Vill du ha mer tips om Wien föreslår jag att du skriver Wien i sökrutan högst upp på sidan så får du en hel del träffar.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Hotell, Mat och Dryck, Nöjesparker, Österrike, Sol och bad, Wien | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Ungerns äldsta (men inte så spännande…) stad (Wien, Österrike – Szombathely, Ungern 3/7, 2022)

Postat den juli 3, 2022 av Clas Johansson

Under längre resor händer det då och då att man tar mindre lyckade beslut. Dagens val att åka till Ungerns äldsta stad Szombathely var ett sådant.

Ont om lantliga värdshus.

I teorin såg allt lysande ut. Tre timmars lantlig bilresa från Wien till en intressant gammal stad. Jag såg i mina fantasier spännande gamla värdshus med mystiska maträtter, tandlösa tanter som rensade jordgubbar och betande kor på gröna ängar.

Den lantliga bilresan blev dock till stor del motorvägskörning i ett pannkaksplatt landskap i 35 graders värme med inköp av en tio dagars ungersk motorvägsbiljett för 15 euro som enda avbrott. Värdshusen och tanterna var någon annanstans.

Pelikanhotellet hade AC och pool.

Framme i Szombathely hamnade vi lyckligtvis på Park Hotel Pelikan (www.hotelpelikan.hu/en/ ), som hade luftkonditionering och pool där vi kunde svalka ner oss. Efter att vi fått ner kroppstemperaturen vidtog stadspromenad (fortfarande i samma utomhusvärme som normal kroppstemperatur).

I tur och ordning upplevde vi:

Seafood Tempura på ungerska. En japansk kock skulle ha valt att begå seppuku om han hade varit ansvarig.

• Seafood Tempura – som i praktiken var fiskliknande produkter dränkta i frityrsmet och friterade i olja som inte bytts på den här sidan julafton.

• Ett ödsligt torg med uppträdande av en ungersk hiphopgrupp vars skicklighet inte ens var avlägset i närheten av den som uppvisas av de som uppträder vid rödljusen i Johannesburg för att få ihop till mat för dagen.

Efter en god (men nästan smält) glass gav vi upp, promenerade hem på stekhet asfalt och sov gott i det luftkonditionerade rummet.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Hotell, Mat och Dryck, Ungern | Etiketter , , | Lämna en kommentar